Astmatisk lenkki

Usch vilken fruktansvärt obehaglig lenkki jag hamnade på idag. Det var obeskrivligt tungt! Jag ville inte få någon rytm alls i andningen och det kändes som om jag haft en tung last kring bröstkorgen hela tiden. 6,5 km kunde jag ändå registrera på funbeat idag. Sakta mak kan man börja bygga upp antalet kilometer igen. Min en kompis hade dock sprungit in nästan 23 km innan klockan slog 08:00 i morse!? Jösses liksom!

Skavsåret gjorde inte alls ont under lenkkin, men jag kände att det skavde hela tiden. Och då jag tog av sko och strumpa så hade jag ett blodigt compeed på hälen. Vad kan jag göra åt skorna? Jag känner att det är en kant där (det är det där häl-stödet) som är roten till det onda, men jag vågar inte gå och hamra i skorna själv med risk för att det kan bli värre. Kan man månne gå med dom till en sportaffär eller är det skomakaren som vet vad man ska göra? Nån som har erfarenhet?

Stoppa pressarna!

Jag tror banne mig att jag har fyllt min chokladkvot. Idag, 23:e dagen i April månad, på det andra årtusendets 13:e år. Jag införskaffade mig en chokladplatta idag. Jag tyckte mig mig känna att jag var snål på en. Men fy fan, det smakade helt värdelöst. Faktiskt. Likaväl tryckte jag i mig hela plattan. Men jag kände genast att det med stor sannolikhet var sista på ett rätt bra tag. Jag säger "stor sannolikhet" för att jag är bara människa och kan inte förutse hur saker och ting kommer att bli. Men hujdå, jag får rysningar ännu vid blotta tanken...

Skavsåret på hälen från helgens lunkar blev otrevligt. Väldigt otrevligt. Hade tänkt gå en enkel prommis idag bara, men det går inte. Det är ett öppet sår och rött. Börjar se inflammerat ut. Vet inte hur det blev så paha mitt i allt. Jag har använt Compeed hela tiden. Men jag avvaktar. 

Vi spelade Badminton igår igen, Ässet och jag. 3-2 till henne, men det var nog tight läge. Bra spel och mycket kämparanda. Som det ska vara. 

Precis som det ska vara.

There is...

...a time and place for everything.

Med en liten söndagslänk i bagaget, finns det nu tid, på ett ställe, att inte göra speciellt mycket.

Älska söndagar!

Bästa sättet...

...att börja om från början är: att börja om från början.

Trots att jag sprungit många långa kilomtrerar i den senaste delen av mitt liv, så är det inte bara så där att fortsätta där man slutade om man slutade. Man måste börja om. Kanske inte ända om från början början, men från en början i alla fall.

Vilket jag gjorde idag. Med en löprunda. 5 km. Den gick betydligt snabbare än den allra första 5km jag sprang för 5-6 år sedan, men lungorna var också på väg ut genom munnen. Grym slembildning i halsen hela tiden så jag fick harkla och spotta och vara så där lite halv-vidrig under löprundan. Blödande skavsår på högra hälen från mina nya doijor och ett lätt värkande knä. Varför gör man det här?

För den där känslan som sprids i kroppen då man gör nåt. Gör nåt som sätter fart på molekylerna. Sakta men säkert.

 Tredjeplacering i damernas Kivitippu Ultra 2011.

Gårdagens höjdare...

...var naturligtvis Badminton-matchen! Förutom själva matchen så var Ässet också en höjdare. Som kompis. Under matchens gång (och matcher i allmänhet på senaste tiden) så har jag noterat att jag missar de där förbannade fjäderbollarna väldigt ofta. Missar dom då jag egentligen inte borde göra det. Och mycket oftare (eller heter det "mera ofta") än tidigare... Jag påpekade detta för Ässet. Och hon sa tröstande: "Nej, int gör du alls det. Du kommer bara ihåg dom där missarna bättre!" ...också ett sett att se på saken. Feelisen blev i alla fall bättre. :)

Det var det jämnaste spelet på väldigt länge igår. Vi spelade 5 set och hade vardera två set vinster. Det sista set:et blev vi tvungna att avbryta på 13-13, så det blev liksom mega-lika igår.

Så avrundar vi med Kinas officiella Badminton lagsång:

There is Badminton...

...and then there is B A D M I N T O N.

2 night @ the Wasa scene:

CLASH of the 30-something year olds...

Vem vinner, vem försvinner*?

*tills nästa gång alltså...

New in!

Första (och viktigaste) steget till att komma igång med löpningen är just det: det första steget. Och om man inte vill ha glas eller annat skräp och klet i och på fossingarna så kan det vara bra att ha ett par dojjor på dom. Mina underbart färgglada NewBalance (som ni ser ovan i headern) har sprungit sina kilometrar redan och jag har nedgraderat dom till inneskor på LadyLine efter diverse rengöringar.

Alzå...har jag införskaffat mig ett par nya. Vibrams V-lite Infinity. De är inte endast snygga, de är sköna också. Och lätta. 

Skomodellens slogan är "Go further, faster, for longer". 

Nuff said.

 Dessutom fick jag en grym rabare på dom också så jag var ju så gott som tvungen att köpa. 55€ för 140€:s skor. Såld!