Gissa vad...

...jag har gjort idag?

T R Ä N A T.

Första gången sedan 15 september. På LadyLine frågade man vad jag skulle vilja träna och så lade man ihop ett preggo-program till mig. Det är alltså ett styrketräningsprogram. Och det var riktigt passligt.

- Uppvärmning: 15 minuter gång på löpband (=1,1 km = 4,5km/h, dock med 1,6% motlut)

Jag kan bara inte gå mycket fortare längre. En kort stund kanske, nån minut, men sedan börjar det krampa i magen... men jag tänkte att jag korrigerar lite med att öka motlutet. :)

Sedan var det

- Bak- och framlår sittande i maskin, 2 x 15 repetitioner vardera

- Armpress (bröstpress?) sittande i maskin, 2 x 15

- Axlar och och skuldror/övrerygg (två olika övningar) 2 x 15 vardera

- Biceps med fria vikter 2 x 15 vardera arm (sittande på gympaboll, vilket jag inte gillade alls eller förstod varför det skulle göras så. Tycker att tekniken blev sämre, men jag ska fråga om det var nån baktanke med gympabollen...)

- Tricps med fria vikter 2 x 15 vardera arm.

- Ner på alla fyra, lyfta höger arm och vänster ben i linje med ryggen/kroppen och sedan varva med vänster arm och höger ben, 2 x 15

- Plankan med knäna i golvet 3 x 10 sekunder

- Liggandes på rygg med knäna böjda och fotsulorna mot golvet. Sedan pressa så att hela ryggen är mot golvet med magmusklerna, 3 x 10 sekunder.

- Nedvarvning: Gång 10 minuter på löpband (= 0,7 km ~ 4 km/h, med 1,6% motlut)

Hela programmet med uppvärmning och nedvarvning tog 1,5h i anspråk, vilket jag tycker känns riktigt bra.

För övrigt kan jag informera om att vagnen har anlänt.

En Brio Go. Hoppas den är bra nu då...

Ja...och så har jag slaktat en ask Toffifee.

"Du har rättigheten...

...att vara den du är."

Varför ska det vara så svårt att förstå och acceptera? Svårt att acceptera om mig själv och om andra?

Har ni sett på "The Conversation"? Alla avsnitt och alla deltagare är nog inte fantastiska mind openers hela tiden, men det är till största delen ändå intressant att lyssna på. Lite i taget Jag brukar dricka en mugg glögg och kolla ett avsnitt så här på morgonen/förmiddagen innan jag sätter igång med dagens projekt. Funkar säkert lika bra att avrunda dagen med ett avsnitt, eller ett halvt avsnitt.

Sängbygge och jubileum

Yo!

Lite tråkigt att att det verkar bara bli ett inlägg i veckan just nu, men jag vill liksom inte riktigt hinna med. Och då jag skulle hinna så är jag så trött, utmattad och trög i skallen efter allt det jag gjort då jag inte hann...

Hur som helst. Jag har byggt vår Ikea-säng nu och efter en hel del pusslande och vila och mera pusslande och möblerande så är den färdig och har hittat sin plats i vårt lilla lilla sovrum. 

Då man är ensam som bygger är det åter en gång bra med böcker.

 Litteratur, inte endast till stöd för intellektet.

Färdigt!

Stora lådor med mycket förvaringsutrymme.

Ja och så har jag varit på 50-års jubileum. Det var två föreningar som firade, men nu minns jag inte om båda faktiskt firade 50 verksamma år eller och det bara var den ena. Fest skulle det bli i alla fall. 

"Aftonklänning" stod det på inbjudan. Jag ryms inte in i de aftonklänningar jag har och jag hade inte speciellt stor lust att sätta nån större summa på en "ordentlig" preggo-aftonklänning som jag kanske aldrig behöver/får använda mer och utbudet på maxiklänningar är inte så hävt just nu. Men. Cubus levererade. En väldigt stilig skimrande långklänning för 30 euro. Den sitter ju lite annorlunda på mig eftersom jag har lilla magen där under, men jag tycker det gick fungerade rätt hyfsat så här också...

Nu är det så att en del är menade att stå framför kameran och andra ska stå bakom. Jag hör definitivt till de som ska stå bakom kameran. Vad är det där för en min? Jag kan liksom inte se avslappnad och normal ut på bild...

Nå väl, jag gillar faktiskt hellre att ta bilder än att vara med på dom. Är aldrig nöjd med bilderna som t.ex. jag försöker få min sambo att ta, så det funkar gott med att själv vara den som står bakom kameran.

 

Och så håret. Inget märkligt, lite tupera och volymaster och ett diadem. Halsbandet är även det från Cubus.

 Och den där märkliga minen igen...ser ut som om jag försöker le, hålla mig för skratt och få till nåt sorts plut, och allt ska ske på en och samma gång.

Inkommande vecka blir att tömma skåp. Tömma som om vi flyttade till ett nytt hem. Allt som inte används åker till loppis till nån som kanske köper det och använder det.

Tagen på sängen...

Jag kommer in genom dörren efter att ha varit och hälsat på mamsen och hennes sambo. Fram hoppar ett antal barn och ropar glatt "Yllätys!! Överraskning!!". Jag tänker först "Vems är de här barnen?" tills jag inser att det är ju mina vänners barn. Fram hoppar ännu fler personer med kameror i högsta hugg som skrattar och tjoar och tjimmar. Och jag börjar bara gapskratta! Vad i all världen är det som händer? Och så möts jag av 

Hemmet är fullt av ballonger och tända ljus och dukat bord med alla tänkbara godsaker. Vänner, familj och barn. Jösses! Minns inte att jag nånsin skulle ha blivit så överraskad. Och då har de överraskat mig två gånger tidigare under åren de här tjejerna... Nu i efterhand förstår jag varför vissa betett sig något märkligt de senaste dagarna, men inte så att jag skulle haft nån som helst aning om nånting.

Jag har just nu inga egna bilder från festligheten men jag plåtade några presenter. Kolla bara:

Underbara älskade kvinnor! 

Tusen tack!

Den något obekväma följdfrågan...

...varför vill vi läsa böcker som Pepparkakshuset i inlägget nedan? Varför säljer en sådan bok?

Godis och Pepparkaxhus

Jag kan inte äta godis längre. Jag blir sjuk. Grymt sjuk. I söndags åt jag i och för sig en rent ut sagt omänsklig portion godis och jag mådde följaktligen fruktansvärt illa och hade grymma sura uppstötningar (vilka jag aldrig haft hittills i hela mitt liv) hela natten lång. Ok, tänkte jag. Inga sådana mängder nånsin mera. Ever. Sedan har jag mått alldeles utmärkt måndag-onsdag och så igår åt jag lite godis, inte alls frågan om några mängder och jag trodde jag skulle förgås av illamående efter några timmar. Det gick inte att ligga ner utan jag fick sitta en god stund med en Rennie i munnen innan det gick att lägga sig. 

Nåh, det här är ju en bra sak. Vad är nu bättre än att faktiskt inte kunna äta godis? Mycket enklare att låta blir om man blir så där sjuk av skräpet. Fy fän...  

Har förresten tvättat och vikt ytte-pytte-små kläder de senaste dagarna, de som kom med mamma-lådan. Att de kan vara så gosiga och små? 

Skorna är en hälsning från Mallorca av svärisarna som var där och semestrade lite. 

Från en sak till en helt annan. Började läsa en bok i Hammarbyserien. Den första: Pepparkakshuset. Det är en hemsk bok. Fängslande och otroligt sorglig. Alla böckerna är deckare, men just denna handlar också om mobbning. Grym, sadistisk mobbning. Barn emellan, i lekskoleålder. Det kommer med små tillbakablickar med jämna mellanrum, så man slipper inte bort från det heller fast man läser vidare. Det är så fruktansvärt emellanåt att jag får kväljningar och mitt hjärta blir helt utmattat. Men jag kan inte lägga boken ifrån mig heller. Jag hoppas de följande böckerna inte är fullt så hemska, för jag tror inte att mitt psyke klarar av att läsa vidare i så fall...

Man vet att man är ingenjör...

...innerst inne i hjärtat då man bara inte kan slänga bort fysik-anteckningarna, häftet med differentialekvationer och el-grunder anteckningarna. Fast man inte använt anteckningarna sedan början av 2000-talet och verkligen skulle behöva utrymmet i skåpet, så går det bara inte. Då man utan att blinka slänger bort källorna till Hanken-gradun, men blir lite varm i hjärtat av termer som "Superpositionsmetoden", "Partialbråksuppdelning" och "Interferens".

Oj teknis...det var tider det.