Killen hela dagen

28.12.2013 föddes vår son.

Julgransbollarna är magstats i vecka 40 + 4 dagar, dvs morgonen då vi åkte in till förlossningen. Koftan är en julklapp från hans snälla farbror. :)

För er som är nyfikna på jämförelsen "Barnafödsel vs. Maraton" så kan jag berätta att ett maratonlopp är som en fis i en orkan i jämförelse med förlossning.

Jag kommer att stämpla ut från bloggen ett tag framöver. Tills jag kommer igång med träningen igen. Nu vill jag bara mysa och lära känna den lilla sanslöst makalösa skapelsen som är vår son.

Ha det bäst så länge och sköt om er! 

-Liza-

Grinchen...

...usch! Jag är på uruselt humör. Eller rastlös. Känner mig sur, butter och inåtvänd. Jag vill bara dra nåt mörkt över mig och det tycker jag julen också kan göra. Jag vill inte fara någonstans eller göra någonting... är detta nåt sorts slutet-av-gravidtiteten-symptom? Jag vill bara att vårt barn ska komma till världen nu, friskt och skrikande efter kärlek!

Kanske jag återfår lite stämning och normaliseras efter Wasa Sångargilles julkonsert och middag i goda vänners sällskap?

39 veckor + 4 dagar nu.

Check out the size of this thing.

Sitter och lyssnar på Pink Floyd och lipar lite... How I Wish you where here!


Hur kan man sakna och älska nån man aldrig ens träffat, så här mycket? Livet är bra fascinerande.

Still in one piece

Hej på er!

Jag är fortfarande two in one så att säga. Har haft lite för högt blodtryck, proteiner i urinen och stundtals grym huvudvärk och illamående så jag har försökt ta det lugnt och vilat och sovit rätt så mycket. Finns inte så mycket att berätta om sådana eskapader. Läkaren gav mig blodtrycksmedicin igår som jag får ta om det lägre trycket går över 95, men igår hade jag toppen blodtryck hela dagen efter läkarbesöket så det kanske ordnar sig.

Har inte känt några sammandragningar heller eller annat som skulle tyda på att gosen börjar förbereda sig för en Grand Entré, så det är väl bara att fortsätta vänta och avvakta. Tänker dra dammsugaren över golvet i alla fall och torka lite damm. Har inte julpyntat utöver såna där lysande stjärnor i fönstret, men jag känner inget behov av det heller. Har väntat innerligt på julen i nio månader nu, men inte för julens och julstämningens skull utan endast för att få träffa vårt lilla barn.

Har ni sett den här videon? Hjärtat smälter samman.

Gose-gose-gulli-goooos! :)

En störande ovana

Jag har gått och dragit på mig en riktigt störande ovana. Innan jag kommer igång för dagen sitter jag minst (minst!) 2h här, framför datorn och läser och kollar en massa bloggar, väder, mejl, fb-grejer, osv. Om och om igen. Ok, jag gör hellre det här än bänkar mig framför TV:n, för här kan jag åtminstone välja nåt intelligent att läsa om jag jag vill eller kommer på nåt. TV:n har bara sitt samma utbud av doku-såpor som har snurrat i 10-20 år eller nåt?!? Hur är det möjligt att samma koncept orkar hålla på? Har vi helt fastnat i våra tankemönster? Finns det inget annat? Viktminskning, hemrenovering, dating, baka, laga mat, smaka på mat, jaga spöken, jaga folk som inte betalar sina räkningar, undergångsteorier, värdera hotellrum och restauranger, megafabriker...listan är oändlig och utbudet likaså. Överallt på alla kanaler.

I alla fall. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma loss från det surfandet. Eller kanske det lossnar då babyn kommer? Tänk om man skulle ta ett blogg- och Facebookfritt januari? Och gräva ner sig i Mindfullness istället. Meditera och läsa böcker? Träningen kommer ju antagligen inte att börja på allvar ändå förrän typ Mars?

Tänk om man kunde släppa taget om det där egot? Hjärnspöket? 
Ser ni henne? Min värsta fiende. Och hon är där, på insidan.

På tal om träning. Att jag saknar löpningen! Läste igår om Coynthas 24h-lopp och blev så taggad. Det är en sån fantastisk prestation! 24 timmar!! Oavsett vilken sträcka man lägger bakom sig, att bara hålla igång i 24h är makalöst! En vacker dag. Fast precis som med maraton så tror jag att jag testar halvan först, dvs. 12h. På hemmaplan eller någonstans i ute i den vackra världen. Fast ännu före det så får jag nog inledningsvis försöka klara av en halvmila-lunk. :) Ena foten framför den andra bara, och upprepa.

Kivitippu Ultra 2011

Kalaskulan v38

Vi har fulla 38 veckor idag och så här ser jag ut

Jag ska strax iväg till massören för att få armarna masserade. Vet inte om det hjälper mot mina bortdomnade fingrar, men man måste ju försöka i alla fall. Dessutom är arm- och handmassage grymt skönt. Mycket underskattat och glöms lätt bort, men för såna som sitter vid datorn och knackar på tangentbordet mycket är det verkligen värt ett försök.

Inget konstigt med...

...att vilja ha en ny klocka? 

Hälsningar,

Eliza 32 år

För övrigt har fosterlandet varit självständigt i 96 år idag och svärmor (eller ja, blivande svärmor...hoppas jag...) har funnits i lite mer än 50 år. Det firar vi som bäst med ett gälit snöfall, sedan blir det att tända ljus vid hjältegravarna och, enligt ryktet, hemlagad pizza hos svärmors.

Bilderna nedan är från uppvaktning och kransläggning vid hjältegravarna. Tyvärr inte från i år, eftersom jag inte var på plats i år, minns heller inte från vilket år det är. Dock ser det rätt likadant ut från år till år, men det är absolut inte mindre vackert och känslofyllt för den skull.

Tack.

Total avsaknad...

...av fingertoppskänsla och minne.

Det är gryyymt obehagligt med bortdomnade fingrar. Känner ju snart ingenting alls! Dessutom gick jag med raska steg till rådgivningen idag och har tid först imorgon...

Det lär dock ska vara helt normalt. Både bortdomnade händer och seriös råddighet. Så vi väntar lite till då bara. Snaaart är det jul!

Bilden är från 2010.

Har ingen julgran. 

Ännu.