The allvar.

Nu börjar det då igen, vardagen. Inga fler Sangria till lunchen, bara vatten. Ok, det kanske är bara hemåt i slutändan, men det var nog lite skönt att sitta på kafét med den där Hakuna Matata-känslan och beställa in en Sangria mitt på dagen, blinka på ögat mot resesällskapet och bara mysa i värmen. :)

Förresten, kolla vad syster-yster fick som "souvenir" av sin man då denna varit ute på resa.

Nån som vet redan vid anblicken?

Mmmmhm, Manolo! Alla kvinnors spanska dröm!

Allt hon gjorde var mätte sin fot då han ringde och frågade vad hon har för skostorlek och de satt ju naturligtvis perfekt. Älskade syster-yster är en av de som har en sån där perfekt fot som det bara räcker med att mäta så får man rätt storlek på träskorna. Själv har man ju världens Kalle Anka fötter (breda och platta), oproportionella tår och den ena foten lite längre än den andra...

Lite intressant var det också att skorna, som kostar en vacker slant, kom i en helt vanlig skolåda. En vit där det stod Manolo Blahnik. Man tycker att skor som dessa kunde ha en lite mer fancy skolåda...eller vad tycker ni?

Men, men poängen är ju att de var jättefina och tjusiga och svågern har nog fått ett ordentligt lager med plus i minusboken nu för att klara sig ett gott tag framöver*! ;)



*Inte för att han behöver nåt lager... ;)