Dagen började med att jag fick inse att jag suger redigt i minigolf. Mamsen är en naturbegåvning och syster-yster är lätt distraherad. Eftersom jag förlorade så otroligt mycket så åt jag en glass med kaffet. Vilket osökt fick mig att
go the extra mile på träningen idag. Måhända att PT:n också är på semester, men vi kommer ju att ses då hon kommer tillbaka, och då vill jag inte skämmas eller ha dåligt samvete.
Så, träningen idag var:
- 10 minuter löpning 1,5km
- 65 minuter styrketräning (Program III: Rygg, bröst och mage (+100 extra situps))
- 30 minuter löpning 4,9km (glassen = 313 kcal, löpningen brände 340 kcal)
- 20 minuter stretching
Jag har tyvärr inte minskat desto mera i vikt de senaste 4 veckorna. Den första veckan på strikta matprogrammet så minskade kroppsvikten med 2 kg. Men där har det lämnat. Midjan har däremot minskat ca 3cm. Det är ju alltid trevligt. Ändå önskar jag att jag skulle känna/se mera påtagliga resultat. Jag tycker jag kämpar så innerligt och försöker så hårt. Med det sagt så reflekterar jag ändå över två saker:
1. Kanske jag försöker
för hårt? Jag menar i största allmänhet, då man försöker väldigt hårt med någonting och är nervös och bara väntar på något - så händer det inte allt för sällan att det inte riktigt blir till nåt. Dock kan jag ändå inte låta bli att försöka. Har jag skapat en ond cirkel i alla fall?
och
2. Kanske jag ändå bara måste ge det lite mera tid? Det här styrkeprogrammet är nog så hårt, men jag har endast kört det i två veckor. Jag känner ju mig ändå mycket starkare och jag märker ju naturligtvis under träningen att jag blivit avsevärt starkare.
Men varför försvinner inte fläsket? Jag skiter blanka fan i vikten om jag kunde se att mag-helvetet blir mindre eller fastare eller bara nåt.
....
Ok. Ville bara ventilera lite. För att ta udden av gnället så spelar vi en hit från 1988 med Weird Al Yankovic. :)
Et voilà: