...under en och samma dag hörde jag "Om du skulle dö imorgon, kan du se tillbaka på ditt liv och säga att du levt det så som du vill leva det?".
Där gick det alltså: startskottet på en uppenbarligen lång och krånglig 30-års kris.
Jag tror inte min ögon: 3 0? Jag?
Something has got to give.
Hmmm... Det tåls att funderas på. Men det är kanske inte så enkelt, så att man kan leva i vardagen som om man att det skulle vara den sista.
SvaraRaderaMen du, 30 är inget. Vänta bara tills du är 36! :)
Den låter lite skrämmande dendär 30-års krisen. I och för sig så hoppas jag att den ännu inte infaller ett år på förhand men man vet ju aldrig. Jag tror nog att du överlever din 30-års kris. Du kanske kan dela med dig av dina erfarenheter sen.
SvaraRaderaTomas: Oj nej! Menar du att det bara blir värre?
SvaraRaderaNej kanske man inte direkt behöver leva den som om den vore den sista. Men dock leva den på ett sätt som man själv vill och inte behöver se tillbaka på allt för många dagar och ångra att man inte gjorde det ena eller det andra...vet du? :)
Cecilia: Ja jag kommer sannerligen att rapportera. Själv fyller jag först om 7 månader men jag misstänker ändå att this is IT, liksom.
:)
Jo, jag vet precis vad du menar och jag håller helt med.
SvaraRadera