Dagens träning

Idag tränades koordination och reaktion. Badminton med andra ord. Och tusan så kul det var. Ässet bjöd mycket utmaningar, skratt och slutligen en dundervinst till yours truly på 3 set av 4. Tack!

Pulsen var stundtals upp i 180-185 slag per minut, så man får minsann kuta fort ibland!

Ser ut att bli en längre dag på jobbet imorgon. Mycket jobb som har samlats medan jag semestrat! Hörde ni förresten att det stormat till på Gran Canaria igår? Folk ombads hålla sig inomhus. Vilket tur vi hade som valde just den veckan vi gjorde va?

Vet ni...

...vad jag blir utomordentligt irriterad på ibland?

Jo, då jag än en gång hittar en ny drop-dead-gorgeous löpsko, så finns den endast för män!!!!!
Jag menar för tusans all hopplösa stjärnor, supernovor och röda dvärgar!!!
De flesta män bryr sig nada i om deras skor är estetiskt vackra eller inte, än mindre skorna de dunsar runt i.
Och fatta, skorna är R O S A/ R Ö D A,
for men.
Shoot me liksom.

Gårdagens löpning

Just det jo. Får nog tusan gå och skaffa mig windstopper-löparbyxor och/eller dylika underställ. Jag höll ju på att dö* ute i kylan igår. Det blev bara en kort en på 5 km eftersom jag blev så chockad. Termometern visade -13 C och det är inte så farligt men vinden, den här attans vinden här vid kusten. Verkliga/relativa/vad-det-nu-heter temperaturen låg på -20C enligt Foreca och det börjar nog kännas i lungorna då man just kommit från +25C...

Nåväl, det är varmare nu -7 C så vi ska väl klara oss! :)

*Ni vet vad jag menar...

The allvar.

Nu börjar det då igen, vardagen. Inga fler Sangria till lunchen, bara vatten. Ok, det kanske är bara hemåt i slutändan, men det var nog lite skönt att sitta på kafét med den där Hakuna Matata-känslan och beställa in en Sangria mitt på dagen, blinka på ögat mot resesällskapet och bara mysa i värmen. :)

Förresten, kolla vad syster-yster fick som "souvenir" av sin man då denna varit ute på resa.

Nån som vet redan vid anblicken?

Mmmmhm, Manolo! Alla kvinnors spanska dröm!

Allt hon gjorde var mätte sin fot då han ringde och frågade vad hon har för skostorlek och de satt ju naturligtvis perfekt. Älskade syster-yster är en av de som har en sån där perfekt fot som det bara räcker med att mäta så får man rätt storlek på träskorna. Själv har man ju världens Kalle Anka fötter (breda och platta), oproportionella tår och den ena foten lite längre än den andra...

Lite intressant var det också att skorna, som kostar en vacker slant, kom i en helt vanlig skolåda. En vit där det stod Manolo Blahnik. Man tycker att skor som dessa kunde ha en lite mer fancy skolåda...eller vad tycker ni?

Men, men poängen är ju att de var jättefina och tjusiga och svågern har nog fått ett ordentligt lager med plus i minusboken nu för att klara sig ett gott tag framöver*! ;)



*Inte för att han behöver nåt lager... ;)

Tjena tjena!

Så var man tillbaka då! EN temperaturskillnad på 30 grader Celsius är absolut märkbar ska ni veta. Nästan så man är rädd att frysa bort den lilla solbrännan man lyckats få att fästa... :)

Det var varmt och skönt. Det finns en fantastiskt stor strand och underbara berg att vandra i, men mycket mer än det tilltalade inte. Jag visste ju nog att det är en turistort men jag saknade ändå något. Lite lokal kultur eller personlighet om man kan säga så? Det fanns liksom bara hotell på hotell på hotell. Varenda kvadratmeter var upptagna med hotell, inget annat att se än hotell. Detta åtminstone på sydkusten, dvs ca. Las Meloneras - San Augustin. Men vi var uppe på Roque Nublo på 1790 m höjd och det var helt fantastiskt.

Jag har inte fått lika fina eller trevliga bilder som på Kreta (med undantag för bergsvandringen då) men jag ska bjuda på några ändå:

Detta var en rätt så trevlig utsiktspunkt tack vare golfplan som bidrar till lite grönt, för övrigt var det muchos hotellos.

Vi sökte beachen i evigheter...
till sist visade det sig att vi vikit av och till huvudvägen som leder raka spåret till dynerna ett antal gånger.

Detta under en av avvikningarna.

En vattenlös kanal?
På kartan fanns det vatten, men i verkligheten inte ett spår av vatten.
Nån som vet varför eller vad det är frågan om?
(Och jag är så blek att jag nästan skrämde bort solen...)

THE Beach.
Helt otroligt! Sand så (nästan) långt ögat kan nå! Fantastiskt!

Beachen var faktiskt ett av de ställen där vi såg folk som var under 60 år.
Ön kryllar av pensionärer.
"Vanliga" pensionärer och nudist-pensionärer...

Jag gjorde som de flesta andra 10-åringar på Aqualand,

jag flätade håret.

Stödjande av lokalproducerat.

Och vad är nu en lördagskväll utan Premier League?

Här börjar den kringlande vägen upp mot bergen.
I fjärran ser ni stranden...

Redan på vägen upp till startplatsen var man bland molnen. :)

På toppen!
(Har inga visbara bilder från vandringen upp)

En riktigt bergsklättrare.

Man blev verkligen knäsvag då man kollade på bergsklättraren...

Jag!
Bakom mig går det raka spåret ner!

Fina utsiktsbilder

Gissa om jag brände skallen där upp i bergen?
Gissa?

Jag fick alltså ta bort flätorna, det gjorde bara för ont liksom.

Man börjar förbereda julen även på denna ö.

Sist, men verkligen inte minst:
Världshistoriens bästa pizza. ALDRIG ätit så god pizza. Inte ens i New York.
Fyra olika ostar och Iberian ham (lufttorkad skinka).

Om ni har vägarna förbi Gran Canaria ska ni alltså går en sväng via
Pasta y Pizza
Maximilians
på Las Meloneras

Det stämmer,
pizzan ser bättre ut än vad jag gör!
:)

Så, bu börjar vardagen igen. Lördagslänk!

Jag har bara en sak att säga

S - E - M - E - S - T - E - R

CIAO!

Föraning...

Så här är det:

Som en del av er kanske minns/vet, hade jag ju tänkt delta i Rom Marathon 2011 i mars. För att ens kunna anmäla sig måste man ha ett läkarintyg. Första läkarbesöket var i slutet av augusti. Läkaren, som verkade vara en helt nykläckt sådan, var inte helt säker på vad som ska göras för ett sådant hälsointyg, men beslöt sig för blodbild och EKG.

Blodbilden var ok men EKG:n såg inte ut som den skulle. Läkaren pratade på om sinus-knuta, vänster förmak, om signaler och impulser och saker som jag inte förstod...hon skulle rådgöra med en kollega om fortsättningen. "Inget att oroa sig över dock!".

Ok.

Väntade. Sprang ett halvmaraton och väntade igen.

Tre veckor senare ringde läkaren och sade att vi nog ska ta en ny EKG-bild för att kolla om det ser likadant ut. "Det är förmodligen frågan om sk. idrottshjärta och inget att bli orolig över."
Jag gick till labben nästa dag och förde sedan (på begäran) personligen rapporten till hälsovårdsstationen så att läkaren snabbare skulle kunna avgöra vad som ska göras.

Väntade igen.

Efter två veckor ringde jag pånytt och frågade var vi rör oss. Men "läkaren har inte gjort någon anmärkning här om någonting...Vi har dock en telefontid 29.10, jag märker i det här." sade sköterskan.
Det var 4 veckor dit...men, ok. Och jag väntade.

Ingen ringde den 29:e. Jag ringde och frågade vad det var frågan om och sköterksan svarade bara att "Så där går det ibland...jag ska skriva en lapp till läkaren."

Mera väntande.

Till sist ringde jag och försökte beställa en helt ny besökstid till läkaren, men det skulle ha räckt ända till julen innan jag skulle ha fått nån tid. Då vi började reda ut saken med sköterskan i luren visade det sig att de aldrig ens märkt i den där sjuttons telefontiden...
"Nu lagar vi en lapp så att läkaren säkert märker den!" menade sköterskan.

What? Finns det skillnad på lappar också? Sådana som man kanske märker och sådana som man säkert märker...

Nåväl, läkaren ringde nästa dag. EKG:n visade samma sak. Nu väntar jag alltså på en kallelse till inremedicinska för hjärt-ultra och beroende på vad det visar så görs det eventuellt även ett belastningstest.
"Fortfarande ändå inget att oroa sig över, högst sannolikt är det frågan om just idrottshjärta, men det är ändå alltid bra att kolla upp."

Ok.

"Du kan alltså komma och hämta intyget redan. Jag har antecknat på det att vi gör några undersökningar till, men jag tror nog att du ska kunna anmäla dig ändå."

Så, jag var dit igår då under lunchen och sade att läkaren lämnat ett intyg till mig. Dom hittade inget och läkaren var på lunch. De gick in i läkarens rum och sökte men hittade inget.
"Har du tid att vänta en stund?"
"Nej, det har jag inte."
"Ok, vi skriver en lapp till läkaren då så kontaktar hon dig."
"Ok. Tack." (Kan ni skriva en sådan som man säkert noterar?)

Då jag återkom till jobbet ringde hon, läkaren. "Jag förstod att du var här och för att hämta ditt intyg, men man hittade det inte?"
"Jag förstår inte vart det kan ha tagit vägen, jag har lagt det precis dit det ska läggas...men jag ska printa ut och skriva ett nytt till dig. Kommer du imorgon igen, eller?"
"Ja, det kan jag göra." svarade jag.

Nu hörde jag en liten klocka ringa svagt någonstans...

Idag då jag åter for dit så berättade sköterskan att intyget varit där hela tiden, men inte i rätt fack helt enkelt. Under någon annans namn...

...nu kan jag inte låta bli att undra över...om någon månne försöker säga mig något?

Det är kanske inte så mycket det där med hjärtat som oroar mig. Det har bara varit så mycket problem, krångligheter och omständigheter med det hela att jag får en känsla av att det kanske inte är meningen att jag ska fara och springa just detta lopp denna gång.

Vet ni?