Uppladdningen kan börja

I torsdags var jag hos massören och kunde konstatera att vaderna är vansinnigt stela. Annars känns det rätt ok. Jag har något i vänster höft som strålar lite längs med yttre sidan av låret , men det går över efter uppvärmning. Antagligen något som jag borde göra något åt, men som får lov att hålla ut tills efter maratonloppet.

Igår tränade jag styrka och idag spann jag ett spinningpass. Båda passen efterförljdes av ca 15 minuter benstretch. Imorgon ska jag gå på ännu ett Body Balance- och ett stretchningspass, efter det blir det 2-3 30 minuters lenkkin och sedan total vila. Jag har aldrig varit på Body Balance så det blir ett "Mitt Livs Första" ännu tre månader in i PT-eran. Fint!


Det är exakt sju dagar kvar till Stockholm marathon. Dags att börja ladda. Inte så mycket i matväg dock utan mera mentalt samt genom att spara på krafterna. Jag brukar nog äta lite mer än vanligt inför långloppen, men jag kör inga s.k. kolhydratladdningar, och det har funkat fint för mig. Den mentala laddningen för mig är att tänka positivt. Det blir enklare för varje gång, eftersom man har mer roligheter att minnas tillbaka till ju mera lopp man sprungit. Stämningen under loppen är obeskrivligt fantastisk bland såväl löpare som publiken. Känslan under de sista kilometerna och slutrakan, då man har mållinjen i sikte, och sedan... då man hör en mikrofonröst nämna ens namn, fosterland och sluttid man korsar mållinjen... JAAAAAH! JAG GJORDE DET!

Det blir som en drog. Och man måste bara få känna den ännu en gång. Bara lite... :)

Vet ni?