...är bortkastat på mig och jag kastar till allt för stor del bort det liv som getts till mig.
Ibland, då jag vaknar på morgonen så önskar jag att det vore kväll så jag bara fick gå och sova. Jag önskar att dagen vore slut innan den ens hunnit börja. Värdefulla, roliga och ibland sorgliga timmar av liv tillsammans med min familj, vänner, kära kolleger och så jag önskar att jag fick slippa de timmarna och bara sova.
Jag tänker aldrig på att den här dagen kan vara den sista i mitt liv eller den sista tillsammans med någon annan i mitt liv. Inte på riktigt. Trots att jag mist min pappa, väldigt plötsligt och allt för tidigt.
Jag nickar menande och känner hur det vrider i hjärtat då jag ser på liknande filmer som ovan, läser böcker och hör på någon som pratar om det. Min hjärna kan registrera tanken bakom att leva i nuet och ta till vara på den stund man blivit tilldelad men den kan inte hantera den, inte förstå den, inte på riktigt. Den vill inte.
Om jag fortsätter att göra saker och ting på samma sätt som jag alltid gjort dem, så kommer jag att få samma resultat som jag alltid fått.
Jag vet inte var jag ska börja, men jag måste börja någonstans så jag börjar här. Det är i praktiken en rätt liten förändring, men för sinnet och för egot är det ett stort steg.
Tack för att ni följt med mig och stöttat mig i allt jag tagit mig an. Tack till alla människor jag lärt känna och träffat som jag aldrig skulle lärt känna utan den här bloggen. Det är verkligen inte utan ett djupt sting i hjärtat som jag loggar ut.
Tack för att ni följt med mig och stöttat mig i allt jag tagit mig an. Tack till alla människor jag lärt känna och träffat som jag aldrig skulle lärt känna utan den här bloggen. Det är verkligen inte utan ett djupt sting i hjärtat som jag loggar ut.
"Två sanningar kan sägas om förändring: Det är svårt. Det är möjligt."
-Dan Millman-
Förstår ditt beslut, men tycker så klart att det är trist för mig som läsare. Har varit roligt att följa dig i dina galenskaper, på resor och i vardagen. Allt gott, och jag är säker på att du hittar på bättre saker att göra med din fritid.
SvaraRaderaJa det hoppas jag med. Men annars kan jag ju alltid återkomma. :) Må bra du med!
RaderaDet var fint och insiktsfullt skrivet. Du ska veta att du inte är ensam, med den där känslan av att kasta bort livet och inte leva i nuet. Jag kände igen mig i mycket. Jag har oxo ofta känslan av att dagens höjdpunkt är när jag får gå och lägga mig på kvällen, och då är det ju nog någå som inte är rätt. Och deep down inside vet jag att jag borde göra några radikala förändringar. Jag var faktiskt just ut och gick en sväng och tänkte på livet, vad man föreställde sig för 20 år sen och hur det blivit.
SvaraRaderaTråkigt att höra att du slutar blogga. Din blogg är en av de få som jag följt regelbundet den senaste tiden. Men jag hoppas att du inte försvinner från FB och att jag träffar på dig på stan någon gång.
Sköt om dig!
P.S. Sen tror jag att det är omöjligt att leva exakt som i filmen, som att man varje dag tänker på att den kan vara den sista och att man är hela tiden uppmärksam på allt. Så är det nog ingen som kan leva.
SvaraRaderaMen det finns väl en medelväg, så att man iaf har en grundkänsla av att vara närvarande i nuet.
Tack Tomas. Nej jag finns nog kvar på fb och nog ses vi säkert på stan eller gymet, Vasa är för litet för att man ska kunna missa nån man redan känner. :)
RaderaJag tror inte det där med att leva som om det var ens sista dag i livet nödvändigtvis betyder att man borde göra nåt spektakulärt eller nåt man alltid önskat sig. Jag tror att det kanske mera innebär att man i slutet av dagen kan se tillbaka på den och känna att man gjorde det man ville. Att man inte behövde kompromissa sig själv och inte behöver ångra något. :)
Jag tror att jag förstår din tankegång, men jag håller med tomaskarls andra inlägg ovan. Att hela tiden tänka på att dagen man lever kan vara den sista, tycker jag att låter ganska ångestfullt och pressande. Däremot stöder jag absolut tanken på att leva i nuet. Det är viktigt att försöka låta bli att så ofta tänka att man egentligen borde vara någon annanstans och göra något annat, för att t.ex. vara möjligast effektiv. Man behöver inte utnyttja all "onödig" tid till att göra något annat samtidigt. Man måste inte utnyttja tiden på bussen till att sköta telefonsamtal och skriva meddelanden på mobiltelefonen. Man kan försöka unna sig att bara titta ut genom fönstret, titta på sina medpassagerare, låta tankarna komma och gå. Man behöver inte rastlöst sitta och bläddra i jobbpapper medan barnen tränar fotboll, man kan titta på hur de spelar och är glada. Man skall inte tycka att man måste sköta samtal till nära och kära medan man promenerar eller joggar, man kan unna sig att bara vara lugn i sig själv. Det här låter kanske litet egoistiskt på sätt och vis, men samma sak gäller lika väl i umgänge: Nu är jag här med just denhär personen, och koncentrerar mig på honom/henne, och inte på hundra andra saker samtidigt, nu talar jag med mamma i telefon och försöker inte läsa tidningen eller se på TV samtidigt.
SvaraRaderaRedan dehär små sakerna kräver litet övning, men jag lovar att det hjälper i stunder då man tycker att man håller på att "spinna ut i universum från sin egen kropp" för att livet snurrar på för fort.
Och jo, det är tråkigt att du lägger ner din blogg. Det har varit skoj att läsa dina inlägg. Lycka till!
Tack ska du ha! :D
RaderaJo jag förstår hur du menar och som jag skrev till Tomas också så behöver "fånga dagen" -andan inte betyda fallskärmshopp varje dag utan det vara något så enkelt som du själv sa, en promenad för sig själv eller med en vän och utan telefon. :)
Jag kommer ju nog att fortsätta läsa bloggar så jag hänger nog med i dina förehavanden. :)
Må så bra!
http://tyttosinaoletvahva.blogspot.fi/2012/12/mika-onnen-tuo.html
SvaraRaderaEtt bra inlägg om liknande tankar. Det har slagit mig så ofta att det är svårt att leva på grund av att om tar carpe diem till sitt fulla allvar, lever verkligen här och nu, ja då går tiden fort. Det känns som att veckorna bara spinner iväg, månaderna likaså och det alltid är jul och nyår. Blickar man för mycket tillbaka blir man lätt bitter eller vemodigt sentimental. Tänker man för mycket på framtiden och vad som händer nästa vecka smyger sig stressen med i bilden.
Svårt det där. Synd att du lägger ner din blogg, jag har gillar den enormt :)
All lycka till dig
Tack Heidi, jag ska kolla in vad hon skrivit. :)
RaderaNej, du har så rätt. Det är verkligen inte lätt att koppla bort tankarna: självkritiken, fördomarna, paranoian, framgångssträvan, "lyckan" och istället bara vara och låta andra vara.
Sköt om dig så ses vi kanske då nån av oss håxar! :)
Vad tråkigt att di lägger ner. För tillfället finns det inte heller tid i mitt liv för att dokumentera ner saker så jag förstår dig väl.
SvaraRaderaJag är tacksam för den tid du har skrivit. Du har nog motiverat, inspirerat, delat med dig av dina erfarenheter osv. och det har åtminstone för mig varit värdefullt. Det har varit roligt att träffa dig på riktig också. Jag hoppas att vi träffas flera gånger! Det finns ju trots allt fler lopp här norröver du faktiskt inte deltagit i ännu och övernattning skall väl nog ordnas om det behövs.
Tack ska du ha Cecilia. Javisst ska vi träffas! Du har mitt nummer och FB! ;)
RaderaHa det gott tills vi ses!
Ha det gott och njut! Det var roligt att följa dig och dina upptåg.
SvaraRaderaTack ska du ha, det ska jag göra! :D
RaderaNej... fast jag förstår dig! Men ändå känner jag bara nej! Du skriver den där bloggen som jag alltid tittar in hos... Ha det gott! Och om du någon gång ändrar dig så vet du att du har en hel massa läsare som hurrrar!!!
SvaraRaderaTack Michaela (visst var det michaela?). :)
RaderaJa, man kan alltid återvända va? Om allt skiter sig så kan man alltid komma tillbaka. :)
Näää Liza! Inte sluta blogga! *surar själviskt*
SvaraRaderaNog för att jag förstår hur du tänker. Jag hoppas du förstår att jag kommer att kika in här och hoppas att du ångrat dig och bloggar för fullt igen.
Kram på dig solstrålen!
Tack Jenny. Jo det förstår jag kanske. Jag gör själv likadant då nån slutar blogga...just in case. :)
RaderaMen jag hör nog av mig i såfall vet du! :)
Kram på dig! :D
Aah, vad tråkigt. Men jag förstår precis, det är ganska skönt ska du veta, att inte ha bloggen där som ett ständigt "borde skriva". Hoppas vi kan hålla kontakten på andra sätt. Kram till dig!
SvaraRaderaKlart vi håller kontakten. Jag har ju ditt nummer också och så gamla trogna FB! :)
RaderaDet är inte därför jag slutar skriva faktiskt, har inte känt den sortens press. Tvärtom, jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Orsaken till att jag slutar är att jag måste göra någonting annorlunda. Klippa en sträng som orsakar redundant tankeverksamhet.
Jag vet inte om det är i denna ända jag ska eller borde börja eller om det ens är till nån nytta. Men jag måste som sagt börja någonstans och så ser jag sedan vad som händer. :)
Kram till dig med!
Mycket bra skrivet det där! Men fy va trist ändå, jag kommer att sakna dina inlägg! Men...jag förstår dig. Tack för en mycket bra blogg och tack för flera goda lässtunder. Sköt om dig, och hoppas vi ses snart! :) KRAM
SvaraRaderaTack och det gör vi! Kram!
Radera