De som känner mig vet att jag är L I V R Ä D D för spindlar. Alltså kallsvettig-släpp-allt-du-har-i-händerna-och-spring-för-livet-och-gripas-av-panik-rädd.
Här en dag för kanske 3-4 veckor sedan öppnade jag ett fönster för att vädra lite och in på fönsterbrädet flög en spindel, stor som en tumnagel (inklusive alla åtta ben) ungefär. Jag blev genast kallsvettig och kände paniken stiga. Hur ska jag överleva? Jag måste försvara mig. Jag råkade ha en RAID-burk precis bredvid mig och jag nappade tag i den. Efter en kort stunds tvekan sprejade jag varelsen...
...där låg den och vred sig i den torterande gasen och jag började stortjuta. Sprang genast efter papper och med tårarna forsade ner för kinderna bad jag om och om igen om förlåtelse medan jag klämde ihjäl den i pappret för att den inte skulle lida mera.
Heh, men utöver den där spindel-incidenten så tror jag att jag nog klarat mig rätt bra från kaotiska känslosvall. Känner mig mera så där mushi-gushi-gose-gos kärelskfull gentemot allt och alla...och trög i skallen. Men det går kanske hand i hand?
Hehe. Jag hade inga sådana där moments under min graviditet, tyvärr. Väntade på humörsvängningarna men de kom aldrig. Trög i skallen var jag dock, knappt så jag vågade räkna budgeter på jobbet sista veckorna jag var på jobb. Hur mår du annars? Jag skulle så gärna träffa dig och prata om allt :)
SvaraRaderaLäste att du går mycket, det tror jag att är jättebra, jag gjorde det sgs varje dag och därför var det förmodligen så mycket lättare att återgå till löpningen.
Ja det skulle var jätteskoj att träffas, det är allt för längesedan. Annars mår jag nog bra. Lite trött, men på inget vis oöverkomligt. :)
RaderaJag går nu inte så mycket som jag skulle vilja men jag är hela tiden motiverad att öka gåendet. Jag skulle vilja få in en en timmes promenad dagligen. Som det är nu går jag kanske två timmar i veckan (utöver vardagsgående = till jobbet osv...). Går jag för hårt (6km/h) så får jag snabbt ont i höger sida, så det är inga militärnmarcher man får in heller... :) Men det är ok. Jag gör det jag kan.