Surkärring

Vaknade klockan 06:30 idag av att vår son inte ville sova längre. Försökte in i det sista att få honom att somna, men icke. Surnade till och steg upp med en suck. Dock räckte det med att kasta en blick på honom och notera att hans gigantiska leende och ögon som fullkomligt strålar av glädje att se mig och surheten är som bortblåst. Jag är så tacksam för vår älskade lilla pojke.

Vi åt frukost och chillade lite och så somnade han igen. Försökte själv gå och lägga mig ifall jag skulle somnat om, men icke. Surnade följaktligen till igen. Därav sitter jag och skriver. Tänkte att om jag kan skriva lite Må Bra -dagbok så kanske man kan gå vidare i livet. 

Vi ska spela Badminton idag, jag och Ässet. Det är jag glad över. Det är allt för längesedan jag sett henne och spelat Badminton också för den delen.

Man (jag) borde bli bättre på att inte sura till för minsta lilla. Då det kommer till kritan så valde jag ju själv att bli sur, båda gångerna, istället för att vara glad att jag än en gång fick vakna i den här världen bredvid de viktigaste människorna i mitt liv. 

"Pain is inevitable, suffering is optional."

Det vill säga, smärta är vad världen gör mot dig, leda är vad du gör mot dig själv.

Tål att tänkas på.

Ha en bra dag!