Newsflash!

Nå nää, inte egentligen. Tänkt bara meddela att ett spinningpass a'la Aino verkligen satte måttstock på resten av dagen igår. Kanske det fungerar för resten av mitt liv också? Eventuellt är det att ha något höga förväntningar på ett enda spinningpass?

Aywho. Hyrde fyra filmer igår. Ja, jag gick till Makuuni och hyrde filmer. Hyr nån filmer mera? Det brukar nog vara folk där, men jag tänkte nu mest på att det är rätt enkelt att hyra filmer via nätet idag. Samt finns det ju de som, ack och ve, laddar ner filmer. Det är faktiskt nåt jag aldrig gjort. Varken filmer eller musik. Kommer högst sannolikt aldrig att göra det heller.

Anywho. Hittade en film som heter Imaginaerum by Nightwish. Det var en ganska intressant film faktiskt. Annorlunda. Kan lönas att kasta ett öga på den om ni har ögonen förbi den.
Denna följdes av The Road. Obehaglig film. Antagligen som det kan bli i en dylik situation, men jag gillar inte att se på sådana filmer. Slutet gillade jag inte riktigt heller. Det var som om ideerna tog slut, men att filmen måste ändå få ett "bra" slut.

Kvar har jag Looper och Seven Psykopaths. Looper valde jag för att jag sett trailern på bio och tänkt "att det kanske kan vara nåt att se" och den senare valde jag för att rollinnehavarna såg intressanta ut och för att jag fick lite sån där "allting-bygger-upp-mot-ett-crazy-shit-onödigt-våldsamt-men-på-nåt-vis-ändå-fascinerande-scen"-feelis. Som i True Romance eller Smoking Aces.

Det var Imaginareums omslag som verkligen fångade mitt öga och intresse.

Är den inte lite fängslande?

The last whine

Jag är helt urlakad på energi och trög i skallen.

Två gånger denna vecka har  jag somnat före klockan 18. En av gångerna sov jag till nästa morgon. Jag är törstig hela tiden. I onsdags sög jag i mig 4 liter vatten. 

Googlade runt lite. Nätet är ju dagens doktor. Och där hittar man diverse sjukdomar som passar in på alla möjliga tänkbara symptom man har. Det är nog inte alltid så bra med konstant tillgång till outtömliga informationskällor. Jag kan tänka mig att man kan blir lite sjuk bara av att läsa om sjukdomar.

Hur som helst. Järnbrist och/eller diabetes är, enligt www.1177.se, dagens tänkbara diagnoser. 

Järnbrist (blodbrist): Typiskt för blodbrist är att man blir blek, trött och får sämre ork. Vid svårare blodbrist kan man dessutom få yrsel, huvudvärk, öronsus, hjärtklappning, och bli andfådd.

Diabetes typ 2: Trött både fysiskt och psykiskt, blir mer törstig, kissar oftare.

Allt förutom huvudvärk, hjärtklappning och öronsus passar in. Andfåddheten kan ju dock gott bero på min försämrade kondition också.
Började äta järntillskott igår, samt slutade med sockret och får försöka minimera kolhydratintaget. OCH så måste jag försöka röra på mig för tusan!! Jag har hamnat i en mycket ond cirkel. 

Run for the Sun börjar ju för sjuttsingen om exakt en vecka!!

Kanske ett spinningpass a' la Aino kan få lite ordning på mig? Man vet ju aldrig förrän man provat va? Det får nog bli ett lördagsspinn idag.

Om inget av detta hjälper kanske man får ta och hälsa på en riktigt doktor.

Irritationen - the story

Med hänvisning till mitt förra inlägg.

Jag stod i kassakön på min lunchpaus. Kön var kort, men gick förfärligt långsamt.

Jag gav det lite tid. Jag hade nu inte egentligen så bråttom. Men sedan så gick det nog allt för långsamt. Vad tusan är det som tar så där länge? Det hade ju fastnat vid en person verkade det som.

Jag kunde inte låta bli att inte bry mig mera. Jag sträckte på huvudet och kollade vem som var flaskhalsen. Lapplisor!! Inte en utan två. Förstås!!

Genast jag insåg att det var parkeringsvakter så blev jag på en gång mycket mera irriterad. "Ställer dom inte till med tillräckligt med besvärligheter som det är? Måst dom nu gå i butiker och störa hederliga människor i deras butiksärenden?"

Och sedan slog det mig. Vad tusan Liza? Vem f*n e du då? Står nu där och döm folk.

Dom hade aldrig en chans.

Jag blir så urbota trött på mig själv ibland. Varför kan man bara inte låta andra vara som dom är? Och sluta störa sig på eller sönderanalysera att nån beter sig på ett visst sätt, eller säger vissa saker eller har en viss attityd/approach till livet, att nån är så positiv eller att nån är så negativ. Och jo, visst låter man säkert andra var som de är. Till en viss grad. Men sällan riktigt helhjärtat och ärligt. Alltid hittar man nåt att störa sig på.

Nästa gång jag känner såna där irritations- och dömande tankar formuleras så ska jag göra mitt yttersta att slå bort dom innan de hinner utvecklas till hela tankar. Det är det minsta jag kan göra.

Att försöka.

Tänk om...

...man bara skulle kunna ta och låta bli att irritera sig på folk?

Som om man själv skulle ha allt på det klara?

The Fairy God Mother of Rock'n'roll...

...men ingen tycktes riktigt fatta det.
Jag menar, What's not to fatta?

Let there be Rock. 

Eller va?

Lång-prommis

Det blev ingen löprunda idag. Dock en långpromenad på 10km. Mycket skönt i sommarvärmen vi upplever just nu.

Dagens skönaste promenadlåt (och feel-good-låt) var definitivt The Dixie Cups: Iko Iko.



Jag ska strax iväg på maskerad. Tema: Sagoland.
Gissa vad jag ska vara?

Förfall

Jösses.

Jag har förfallit helt och hållet.

For ut på en liten liten länk idag. Jag var försvarslös. Luften var ur mig efter tre minuter. Jag gick efter fem minuter. Så gick jag i fem minuter och började lunka igen i fem minuter. Varje löp-femma var en pärs. Hur kan man bara kollapsa på det här viset?

Man kan nog.

Fy f*n va jobbigt det var idag. Tänk om det skulle vara mindre jobbigt imorgon?

Vi har förresten +25C här på finska solkusten. Klart solsken och ingen vind. Strampen nästa.

Can you see...

...what I see?

För alla...

...som vill börja (eller fortsätta) den här dagen med ett leende!

Pekka...

...så kallades min morfar av alla förutom hans barn, som sa pappa, och oss barnbarn som sa moffin och paappa. På hans födelseattest står det dock inget ens i närheten av Pekka.

Vi tog avsked av moffin idag. En man som kunde fixa allt. Jag menar precis allt. Om han inte visste hur han skulle göra så lärde han sig medan han gjorde det, men det blev alltid fixat.

En gång frågade jag om han kunde reparera min väns schackpjäs i marmor som hade gått mitt i tu. "Jo visst" sade han och fortsatte, "Gunni (min mamma) hämtar du momis gamla glasögon?". "Ska du inte ha dina egna?", frågade jag. "Jo, men inte till limmet." Jag tänkte att nu har det nog kanske slagit slint ändå.

Men nej. Med plastet från gamla glasögonskalmar och nåt sorts aceton-terpentin-kombination i en brun medicinflaska från 1964 så blandar man ihop det absolut bästa och hållbaraste limmet. Värsta MacGyver-fasonerna liksom. Tyvärr kom det denna gång för mycket färgämnen från skalmarna så limmet brev brunt och skulle ha missfärgat marmorpjäsen, så han blev tvungen att använda vanligt köplim.

 Far och dotter vid köksbordet. 

Dvs, min mor och morfar. 

Vi det där köksbordet samlades vi alltid på lördagar och drack eftermiddagskaffe. Ibland var vi så många som 10 personer vid 4-personers bordet, men det är runt så alla riddare rymdes nog om man bara ville. Jag kommer verkligen att sakna de där lördagseftermiddagarna.

Han upphörde aldrig att förvåna. Även nu efter hans bortgång fick jag lära att han kunde spela "Säkkijärven Polkka" på fiol. Med fiolen bakom ryggen. Jag önskar jag hade fått se det. 

"Säkkijärven Polkka" är väl egentligen en dragspelslåt och kommer kanske till sitt bästa på det viset, men här får ni höra Linda Lampenius tolka den på fiol. Hon spelar den dock på normalt sätt, med fiolen under hakan. ;)

Vi har bara ögonblick att leva här på jorden. 

Jag är tacksam att vi fick dela några ögonblick tillsammans. 

Moffin och jag.

Flyg över världen...

Hittade en länk på Facebook härom dagen där man kan följa alla plan som är i luften just nu. Det är ju snudd på vansinne.

Så här ser det ut typ hela tiden.
Världen över.

Det kan ju inte vara hälsosamt?
För någon.

Man vet...

...att man rört på sig för lite och att magen börjar bli större än den borde vara då man får skavsår i naveln av en 7km torsdagslunk i absolut mysfart.

Måndagsspinning

Oih! Det var så roligt på spinningen idag att jag nästan grät lite. :)

Lite som man gjorde då man kom i mål på Stockholm Marathon förra året. 

 

 Fotona är (som, ni säkert ser) från Marathonfoto.com

Ur fas...

Jag vet inte vad jag riktigt håller på med just nu. Jag kommer ingen vart.

Jag är trött och utmattad då jag kommer hem från jobbet och lämnar bara och stirrar på dumburken tills jag är så trött att jag kommer mig i säng. Nästa dag är likadan. Det knasiga är ju att jag säkert är trött för att jag inget gör. Men jag har hamnat i ett dåligt ekorrhjul. Fast det är ett ekorrhjul som man inte springer i, utan man bara soffpotatiserar sig.

På måndag måste jag nog gå på spinning. Måndagsspinning brukar ha en positiv effekt på resten av veckan.

Jag har ju förresten officiellt anmält mig till Run for the Sun nu och jag tror jag ska tjuvstarta nu Maj så att om jag inte går på nån gympa eller så, så ska jag promenixa (men helst lunka) minst 5km den dagen. En del kanske tycker det blir för mycket stress med "måsten", men jag behöver det. Om jag inte måste så finns det stor risk att det inte blir av...

Men före det blir det lite mat i goda vänners lag och seriösa skrattsalvor om André Wickström levererar. Vilket han hittills i alla fall gjort.

Fick även ett halvårs upplaga av Kalle Anka & Co med mig idag så det kommer att bli några riktigt sköna söndagar framöver.