Tagen på sängen...

Jag kommer in genom dörren efter att ha varit och hälsat på mamsen och hennes sambo. Fram hoppar ett antal barn och ropar glatt "Yllätys!! Överraskning!!". Jag tänker först "Vems är de här barnen?" tills jag inser att det är ju mina vänners barn. Fram hoppar ännu fler personer med kameror i högsta hugg som skrattar och tjoar och tjimmar. Och jag börjar bara gapskratta! Vad i all världen är det som händer? Och så möts jag av 

Hemmet är fullt av ballonger och tända ljus och dukat bord med alla tänkbara godsaker. Vänner, familj och barn. Jösses! Minns inte att jag nånsin skulle ha blivit så överraskad. Och då har de överraskat mig två gånger tidigare under åren de här tjejerna... Nu i efterhand förstår jag varför vissa betett sig något märkligt de senaste dagarna, men inte så att jag skulle haft nån som helst aning om nånting.

Jag har just nu inga egna bilder från festligheten men jag plåtade några presenter. Kolla bara:

Underbara älskade kvinnor! 

Tusen tack!

Den något obekväma följdfrågan...

...varför vill vi läsa böcker som Pepparkakshuset i inlägget nedan? Varför säljer en sådan bok?

Godis och Pepparkaxhus

Jag kan inte äta godis längre. Jag blir sjuk. Grymt sjuk. I söndags åt jag i och för sig en rent ut sagt omänsklig portion godis och jag mådde följaktligen fruktansvärt illa och hade grymma sura uppstötningar (vilka jag aldrig haft hittills i hela mitt liv) hela natten lång. Ok, tänkte jag. Inga sådana mängder nånsin mera. Ever. Sedan har jag mått alldeles utmärkt måndag-onsdag och så igår åt jag lite godis, inte alls frågan om några mängder och jag trodde jag skulle förgås av illamående efter några timmar. Det gick inte att ligga ner utan jag fick sitta en god stund med en Rennie i munnen innan det gick att lägga sig. 

Nåh, det här är ju en bra sak. Vad är nu bättre än att faktiskt inte kunna äta godis? Mycket enklare att låta blir om man blir så där sjuk av skräpet. Fy fän...  

Har förresten tvättat och vikt ytte-pytte-små kläder de senaste dagarna, de som kom med mamma-lådan. Att de kan vara så gosiga och små? 

Skorna är en hälsning från Mallorca av svärisarna som var där och semestrade lite. 

Från en sak till en helt annan. Började läsa en bok i Hammarbyserien. Den första: Pepparkakshuset. Det är en hemsk bok. Fängslande och otroligt sorglig. Alla böckerna är deckare, men just denna handlar också om mobbning. Grym, sadistisk mobbning. Barn emellan, i lekskoleålder. Det kommer med små tillbakablickar med jämna mellanrum, så man slipper inte bort från det heller fast man läser vidare. Det är så fruktansvärt emellanåt att jag får kväljningar och mitt hjärta blir helt utmattat. Men jag kan inte lägga boken ifrån mig heller. Jag hoppas de följande böckerna inte är fullt så hemska, för jag tror inte att mitt psyke klarar av att läsa vidare i så fall...

Man vet att man är ingenjör...

...innerst inne i hjärtat då man bara inte kan slänga bort fysik-anteckningarna, häftet med differentialekvationer och el-grunder anteckningarna. Fast man inte använt anteckningarna sedan början av 2000-talet och verkligen skulle behöva utrymmet i skåpet, så går det bara inte. Då man utan att blinka slänger bort källorna till Hanken-gradun, men blir lite varm i hjärtat av termer som "Superpositionsmetoden", "Partialbråksuppdelning" och "Interferens".

Oj teknis...det var tider det.

Äntligen hemma - dag 1

Jag började en 4 veckor lång semester i fredags och efter det börjar mammaledigheten. Vad jag ska göra under tiden? Bygga bo. Röja, tömma, slänga, föra till loppis, möblera, måla och bygga lite möbler. 

Byggde min första möbel igår. Le Skötbord. Skötbordet kan konverteras till bokhylla sedan då man inte behöver skötbordsdelen längre. Svenskarna har nog tänkt igenom saker och ting. :)

 Och slutligen en trött, stormagad men nöjd skruvare.

Jag är väldigt kär i Ikea just nu. Det gick grymt smidigt *tar i trä* och enkelt att bygga ihop skötbordet. Nu har jag bara vår sängram kvar. Lite större projekt anar jag, men om man bara tar det lugnt och fint, äter, dricker och vilar mellan varven så ska det väl nog gå bra.

Fy skam...

...för bullogram.

Bilden länkar till Kostdoktorns inlägg.

Dr. Annika kommenterade även Bulladagen.

IGF-1 är en förutsättning för cancer: "Bildningen av IGF-1 i levern stimuleras av insulin, vilket frisätts beroende på blodsockernivån. Kolhydratintag (socker och stärkelse) göder alltså cancer." ... "Utan IGF-1 kan cancer inte existera. Cancerceller kan inte omsätta fett eller protein, de är helt beroende av glukos (socker)."

Tål att tänkas på. På riktigt.

300 000 steg

Har ni sett det här? "Hälsostegen 2013"

Vilken fin grej och inspiration och motivation till att ta det där första steget. Man behöver ju inte registrera sig för att vara med, men det är en kul grej och bra målsättning för vilken månad som helst tycker jag. 10 000 steg per dag, vilket alltså ska vara ungefär lika långt som 6 km.

Om inte annat kan man ju gå (eller springa) för bröstcancer i oktober och/eller för prostatacancer i november. Även om inga egentliga pengar går till nån forskning för någondera sjukdom så kan man ju gå för att hålla sig själv friskare, eller kompisen som man tar med sig ut på prommis/lenkki. Om utgångsläget är en frisk kropp har man kanske lättare att inte insjukna, eller att tillfriskna ifall att man gör det. Lika lätt som det är att hitta en legitim orsak till att inte gå, så finns det orsaker att gå. Man kan alltid stanna där man är på sitt ställe och åstadkomma precis det.

Eller så kan man gå.