Godis och Pepparkaxhus

Jag kan inte äta godis längre. Jag blir sjuk. Grymt sjuk. I söndags åt jag i och för sig en rent ut sagt omänsklig portion godis och jag mådde följaktligen fruktansvärt illa och hade grymma sura uppstötningar (vilka jag aldrig haft hittills i hela mitt liv) hela natten lång. Ok, tänkte jag. Inga sådana mängder nånsin mera. Ever. Sedan har jag mått alldeles utmärkt måndag-onsdag och så igår åt jag lite godis, inte alls frågan om några mängder och jag trodde jag skulle förgås av illamående efter några timmar. Det gick inte att ligga ner utan jag fick sitta en god stund med en Rennie i munnen innan det gick att lägga sig. 

Nåh, det här är ju en bra sak. Vad är nu bättre än att faktiskt inte kunna äta godis? Mycket enklare att låta blir om man blir så där sjuk av skräpet. Fy fän...  

Har förresten tvättat och vikt ytte-pytte-små kläder de senaste dagarna, de som kom med mamma-lådan. Att de kan vara så gosiga och små? 

Skorna är en hälsning från Mallorca av svärisarna som var där och semestrade lite. 

Från en sak till en helt annan. Började läsa en bok i Hammarbyserien. Den första: Pepparkakshuset. Det är en hemsk bok. Fängslande och otroligt sorglig. Alla böckerna är deckare, men just denna handlar också om mobbning. Grym, sadistisk mobbning. Barn emellan, i lekskoleålder. Det kommer med små tillbakablickar med jämna mellanrum, så man slipper inte bort från det heller fast man läser vidare. Det är så fruktansvärt emellanåt att jag får kväljningar och mitt hjärta blir helt utmattat. Men jag kan inte lägga boken ifrån mig heller. Jag hoppas de följande böckerna inte är fullt så hemska, för jag tror inte att mitt psyke klarar av att läsa vidare i så fall...