lördag, april 20, 2013

Bästa sättet...

...att börja om från början är: att börja om från början.

Trots att jag sprungit många långa kilomtrerar i den senaste delen av mitt liv, så är det inte bara så där att fortsätta där man slutade om man slutade. Man måste börja om. Kanske inte ända om från början början, men från en början i alla fall.

Vilket jag gjorde idag. Med en löprunda. 5 km. Den gick betydligt snabbare än den allra första 5km jag sprang för 5-6 år sedan, men lungorna var också på väg ut genom munnen. Grym slembildning i halsen hela tiden så jag fick harkla och spotta och vara så där lite halv-vidrig under löprundan. Blödande skavsår på högra hälen från mina nya doijor och ett lätt värkande knä. Varför gör man det här?

För den där känslan som sprids i kroppen då man gör nåt. Gör nåt som sätter fart på molekylerna. Sakta men säkert.

 Tredjeplacering i damernas Kivitippu Ultra 2011.

6 kommentarer:

  1. No panic! Jag brukar också få börja om ibland. Känns asigt att plötsligt inte kunna springa ens 5 km längre. För så brukar det vara för mig. Men det är bara att börja på. Snart är man där igen. Go go go!!

    Just det, dessutom tycker jag att jag brukar romatisera de tidigare löprundorna, när jag inte är i så god form. Minnas det som om jag sprang som på moln tidiare och allt var vackert. När verkligheten var den att jag plågade mig fram och mådde illa efteråt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det. Ju snabbare man kan acceptera det aktuella läget desto snabbare kan man avancera från det. :)

      Radera
  2. Grattis! Jag var också ute på min första runda sedan mitten av januari (laktattestet räknar jag inte som en löprunda). Det blev 6 km. Litet för långt för att vara babysteps, och litet för snabbt för det nuvarande tillståndet kanske också, men fasen så det kändes bra. Trots att kondisen är på en klart sämre nivå än förra våren. Jeee!

    SvaraRadera