Jag har namnsdag idag...

...och så råkade det sig så att jag även fyller år idag. 31 år.

Inte mycket att fira längre, men nog har man ändå känt sig barnsligt glad då folk har kommit ihåg en och kramat om en och gett diverse små och stora presenter till en. :)
Och så har man nästan hunnit bli lite småsur också då det ett tag verkade som min stor syster-yster glömt bort mig, men det visade sig att hon bara glömt telefonen hem.

Och jag fick ett födelsedagskort på posten från LadyLine. Hur mysigt är inte det? Vilken fin gest att komma ihåg sina medlemmar på födelsedagen!

Har inte firat desto mera än att jag bjöd på fransk chokladtårta från Maxmo Hembageri på jobbet och att jag fick beställa en specialkaffe* efter lunchen på Kaffehuset August, som för övrigt har den ABSOLUT bästa lunchen i den här staden (kanske i hela världen). Jag kan äta där varje dag för resten av mitt liv och jag skulle aldrig tröttna. Aldrig.

Jag sprang en runda också idag. Första något-sånär-riktiga-om-man-nu-näns-kalla-den-en-löprunda-löprundan sedan 14.10!?! Det var sannerligen inte en av min bästa rundor. Det var halt. Det luktade blod i näsan. Jag mådde väldigt illa under alla 6,5 km. Och det tog mig 45 minuter. Jag måste ta mig i kragen. Måste. Annars blir det inte till nåt. Inget blir till nåt och allt blir till inget...

Avslutningsvis vill jag recitera min kompis Victor. Förra året kring min 30 årsdag då jag hade vääärldens 30-årskris sade han till mig (inledningsvis på seriöst underbar norrländska): Jaa-a-du, det finns egentligen baara enn sak man kann säga: "It's all downhill from here...but what a sweet ride it is!"

Nuff said.

*En kaffekakao med vispgrädde. Jag är inte så komplicerad då det kommer till kaffe.