Nationalbaletten...

...besökte vår mysiga lilla stad här på Finlands västkust igår. De bjöd på snuttar ur Törnrosa, Don Quijote, Sju Bröder, Svansjön och diverse moderna kompilationer. Personligen blev jag mest förtjust i de mera (som jag uppfattade dom) klassiska styckena. Med de klassiska balettklänningarna, poseérna och piruetterna. Jag ångrade genast alla mina yrkes- och utbildningsval. 

Att de kan vara graciösa. Och fjäderlätta. Och smidiga.  

Varför blev jag inte balettdansös? 

Antagligen på grund av det här med att:

Hur som helst. Pushade en lång dag på jobbet igår följt av Nationalbaletten och sedan orkade jag inte med nåt annat. Ingen RFTS alltså. Men det är okej. Jag ligger inte sömnlös över det. Inte ännu i alla fall. Jag korrigerade med en löprunda idag. Ytterligare en femma. Hittills har jag skrapat ihop 25km på sex dagar och jag har en dag ännu till mitt förfogande för vecka 1 i Run For The Sun.

Vet ni när jag senast sprungit över 15km/vecka? Vecka 39 år 2012, det vill säga i mitten av september förra året. Och tiden efter det är sannerligen inget att skryta med så där i löpväg. Jag tränade ju annat då ännu i höstas, men sedan kollapsade allting bara.

Nå, nu känns det lite mera hoppfullt i alla fall och det är med nytt mod och pannben som jag tar på mig länkkarna igen.

Det finaste med att man blivit sämre är att man alltid kan blir bättre. 

Vet ni vad jag menar?
Som för övrigt var dagens lenkkilåt.