söndag, juni 20, 2010

Amor vincit omnia!

"Kärleken övervinner allt"
det är onekligen så jag kände igår då jag kollade gårdagens bröllopsfirande!
Victoria var fantastiskt vacker och dom såg såååå lyckliga ut! Äntligen fick de varandra till slut!
Själv firade jag min gudmor som fyllde 60 år i fredags och det var riktigt rolig fest!

Jag har förresten fattat ett lite jobbigt beslut. Jag kommer inte att springa ultradistansen 69 km i Kivitippu Ultra 2010. Jag har tränat alldeles för lite och det blev till slut en obehaglig stressfaktor som med jämna mellan rum framkallade små panikkänslor. Och nu då jag bestämt mig för att inte springa känns det väldigt befriande. Hoppas ni inte är allt för besvikna eller tycker att jag är en mes, men jag måste nog få mera "kött på benen" och avverka betydligt längre distanser innan ett sådant lopp. Loppet ordnas helt säkert även nästa år och då ska jag vara beredd.

Nästa mål tror jag blir en halva under Vasa Maraton följt av 30 km i Botnialöpet, följt av ytterligare en Botniavasa och sedan, innan sommarsäsongen börjar avverkas Rom maraton 2011. Vad tycker ni? Låter det inte som en rätt så bra plan?

9 kommentarer:

  1. Jag är inte besviken. Bara för att jag följer med din blogg så förväntar jag mig inte att du ska springa 69 km på en gång :)

    SvaraRadera
  2. Ja, visst var hon vacker? Jag är nog inte heller besviken, du måste lyssna på kroppen, ett sånt lopp kräver massor av träning. Och du är ju ung ännu, hinner köra många ultradistanser :)

    Låter för övrigt som en trevlig plan. Alltid roligt med olika tävlingar, de gör en verkligen mera taggad inför träningen.

    SvaraRadera
  3. Ja men visst var bröllopet alldeles, alldeles underbart!

    Låter som att du har fattat ett bra beslut med ultran. Träning ska ju va kul o inte en stressfaktor. Verkar som du har alldeles tillräckligt med andra lopp att bita i :)

    SvaraRadera
  4. Jag tycker också att det låter klokt, och du har ju en massa andra roliga utmaningar på kommande. Jag har ju själv fattat samma beslut gällande Kivitippu, främst för att jag inte vill riskera att bli skadad och så förstöra flera ytterligare månader med träning.

    Och bröllopet var såå fint!

    SvaraRadera
  5. Tomas: Det var sannerligen skönt att höra! :) Men du menar ändå att det bör hända förr eller senare? ;)

    Jill: Tack för det! Ja, jag måste absolut ha målsättningar annars börjar soffan övertala mig till en massa dumheter!

    Jenny: Så tänkte jag med. Det ska först och främst vara kul, sedan om man lyckas pressa sig lite extra och klara ett maraton eller längre så är det bara hemåt! :)

    Sofie: Ja utmaningar hittar man nog om man vill ha dom! :D
    Jag har faktisk funderat på vad du hade tänkt göra efter maran och allt det där och jag tycker det låter nog klokt av dig med! Vi kollar läget nästa år?

    SvaraRadera
  6. Absolut - nästa år blir vi farliga.

    SvaraRadera
  7. Nä, det menade jag inte. "På en gång", syftade på "under ett och samma lopp". Jag nöjer mig med ett Marathon av dig :)

    SvaraRadera
  8. Klokt beslut Liza!
    Jag kommer gärna på botniavasan med dig nästa vinter förutsatt att de fixat till mitt knä tills dess. Sen skall jag sitta och klura på vilken maraton jag vill på.

    SvaraRadera
  9. Sofie: Right on!

    Tomas: Ok, då så! ;)

    Cecilia: Låter som en plan! Hoppas ditt knä är i skick tills dess då! :D

    SvaraRadera