Laddad

Jösses! Jag hart varit lite bottenlös idag av någon anledning. Jag har ätit som en häst och nu känner jag mig som en leverkorv....

Hann lunka en länk på just över 4km i ~6,2min/km fart. Kanske lite för fort för denna länk, men gjort är gjort. Kände mig flåsig, fladdrig och stel. Hoppas detta var det så kallade dåliga genrepet före en god premiär.

Jag sticker iväg redan imorgon på morgonen och återkommer först på söndag kväll så jag hoppas ni har det fint till dess. Heja gärna lite på mig!

Då kör vi!

Bild härifrån.

Väderprognosen är förresten katastrofal...

Pre-marathon

Åååh. Jag har inte tränat sedan lördag. Jag har bara jobbat och sovit. Mammaspring kutar omkring och är jättepigg och jätteduktig! Snorkkis shortsar omkring i självaste maratonstaden. Kaaja, säg att du inte tränat sedan helgen. Och om du har det: Ljug om det!

Det var meningen att jag skulle iväg på Body Balance och stretch på söndag, men jag somnade istället kring 16 och fortsatte med det till ~20. Sedan smög jag omkring här hemma en kvart och sedan tog jag John Blund i handen och sov till nästa morgon.

Måndag jobbade jag till 20 och igår var jag och besökte en kollega och deras mysiga och nästan splitternya son. Idag? Idag tvättar jag kläder och äter dajmkaka. Imorgon är det sista chansen att sticka ut på ens en lillan liten en. Fredagen spenderas i buss och båt och sedan är det Doomsday.

"Good times are ahead!
Or behind.
Because they sure aren't here."
-Garlfield the Cat-

What did the hand say to the face?

SLAP!

Så känns det just nu. Jag hittar inte feelisen. Helst av allt skulle jag dra ett täcke över huvudet och sova i två veckor. Jag vill inte alls springa nåt maraton.

Vill ni hjälpa mig hitta motivationen? Berätta era feelis historier! Det behöver aboslut inte vara från ett maraton eller ens ett lopp. Det kan lika bra vara från första gången du tränade nåt och insåg "Heeej, jag hillar ju det här!". Jag tror benhårt att era historier kan få feelisen från:

Down right depressed

 till Top Notch

foton: J.Pernaa

Pwetty Pweeze?

Uppladdningen kan börja

I torsdags var jag hos massören och kunde konstatera att vaderna är vansinnigt stela. Annars känns det rätt ok. Jag har något i vänster höft som strålar lite längs med yttre sidan av låret , men det går över efter uppvärmning. Antagligen något som jag borde göra något åt, men som får lov att hålla ut tills efter maratonloppet.

Igår tränade jag styrka och idag spann jag ett spinningpass. Båda passen efterförljdes av ca 15 minuter benstretch. Imorgon ska jag gå på ännu ett Body Balance- och ett stretchningspass, efter det blir det 2-3 30 minuters lenkkin och sedan total vila. Jag har aldrig varit på Body Balance så det blir ett "Mitt Livs Första" ännu tre månader in i PT-eran. Fint!


Det är exakt sju dagar kvar till Stockholm marathon. Dags att börja ladda. Inte så mycket i matväg dock utan mera mentalt samt genom att spara på krafterna. Jag brukar nog äta lite mer än vanligt inför långloppen, men jag kör inga s.k. kolhydratladdningar, och det har funkat fint för mig. Den mentala laddningen för mig är att tänka positivt. Det blir enklare för varje gång, eftersom man har mer roligheter att minnas tillbaka till ju mera lopp man sprungit. Stämningen under loppen är obeskrivligt fantastisk bland såväl löpare som publiken. Känslan under de sista kilometerna och slutrakan, då man har mållinjen i sikte, och sedan... då man hör en mikrofonröst nämna ens namn, fosterland och sluttid man korsar mållinjen... JAAAAAH! JAG GJORDE DET!

Det blir som en drog. Och man måste bara få känna den ännu en gång. Bara lite... :)

Vet ni?

Shlafen...

Jag har inte sovit mycket de tre senaste nätterna och det jag lyckats kamma in har jag fått i form av mardrömmar. :/
Jag ska gå och kasta mig nu och försöka rycka en god John Blund i foten ifall han skulle studsa förbi vårt sovrum.

Igår spelade vi Badminton. Förlust till stackars lilla mig och seger till stora ampra Ässet. 3-2. ;)
Men det var en rätt kul matchkväll ändå.

Idag har jag tränat styrka med PT:n och fått lite bukt på tekniken igen. Den förfaller rätt lätt om ingen övervakar.

God natt.

Worried?

Just a little bit...

Först och främst. Mina älskade Asics Noosa har nog sprungit på sista versen idag. Sitt sista riktiga lopp sprang de i september 2011 på Botnia Löpet. Jag gav dem ännu en chans idag, men det var inga vidare roligt att springa i snyggisarna längre. De är fortfarande snygga, men slitna så in i norden. Därför tycker jag att vi tar en sista bildkavalkad som tack för fina och snygga löpstunder och sedan är Noosa-löparsagan slut för denna gång. Kanske jag får tag i en ny modell snart? :) Sofie? Sett några någonstans?

För övrigt lunkade jag in 16 kilometer idag med en medelhastighet på 6,19 min/km.
Jag är ju lite nervös inför den här Stockholms-historien. Jag känner mig väldigt oförberedd i ett löpningsavseende. Jag registrerar ju all min träning på Funbeat och tänkte att jag ska ta och kolla lite hur väl förberedd jag egentligen varit inför tidigare maratonlopp.

~3 månader inför Rom Marathon 2011:
- 280,45 löpta kilometer
- 44 träningsdagar av 98 möjliga (all form av träning)
- 51 träningspass (all form av träning)
- 3 980 minuter träning = just över 66 timmar.

~3 månader inför Kivitippu Ultra 2011:
- 379,10 löpta kilometer
- 49 träningsdagar av 105 möjliga (all form av träning)
- 52 träningspass (all form av träning)
- 4 654 minuter träning = just över 77,5 timmar.

~3 månader inför Honolulu Marathon 2011:
- 237,10 löpta kilometer
- 37 träningsdagar av 98 möjliga (all form av träning)
- 39 träningspass (all form av träning)
- 2 673 minuter träning = just över 44,5 timmar.

~3 månader inför Stockholm Marathon 2012:
- 171,57 löpta kilometer
- 64 träningsdagar av 92 möjliga (all form av träning)
- 146 träningspass (all form av träning)
- 5 739 minuter träning = just över 95,5 timmar.

Jag måste säga att jag känner mig faktiskt lite mindre orolig just nu. Även om löpningen varit i minsta laget så har jag ändå tränat mer än någonsin de senaste tre månaderna. Löpkilometerna är ändå bara 65,5 km färre än inför Honolulu, där jag trots allt satte personbästa på 4:39:18 och förbättrade på maratonsträckan med 20 minuter! Dessutom kommer Stockholm att bli ett mys-lopp. Vi ska bara ta oss igenom och ha roligt och njuta av stämningen! 

Eller vad tror ni? Det verkar väl inte så förskräckligt hopplöst ändå va?

Mini-semester

Inledde dagen, något motvilligt, med ett spinningpass. Jag var väldigt trött då jag slog upp ögonen i morse, men bestämde mig ändå för att kasta mig in i dagen med ett träningspass. Det var ett gott beslut. Oftast är det nog det enda rätta. Att sticka iväg och träna även om det inte känns som om man skulle orka. Det är säkert typ 1 gång av 100 som det befogat att faktiskt stanna hemma och vila av sig lite (dvs utöver planerad vila 1-3 gånger i vecka).
Efter spinningen tränade jag armar, rygg och mage följt av benstretch.

Idag blir det lite minisemester hemma hos mamsen!

Hoppas ni har en förträffligt angenäm lördag!