Vinnarna rasade in på fantastiska 2:13 i damklassen och 1:51 i herr-klassen! Shit Pomme Frite säger jag!
Det var solsken från himlen och god stämning bland deltagarna! Jag hade bra flyt. Benen kändes pigga och andningen gick som ett klockverk. Dryckesstationerna kom rätt ofta (var tredje kilometer), men det störde inte mig det minsta. Vid 10 avverkade kilometer blev jag lätt illamående. Rafsade in mig lite salt på de följande 4 stationerna och illamåendet var bortblåst. Skulle ha varit intressant med lite mellantider (IQ-befriade jag tog ingen egen klocka med mig), men jag skulle tippa att jag höll ~6 min/km rätt bra. Ända fram till 22-24 km.
Där nånstans började en jobbig skogsväg för mitt knä. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag fick ta till att gråta en skvätt. Jag började gå om vartannat. Det var lite svårt att gå effektivt utan smärta eftersom det var så kuperat. Då det var kring 6 eller 5 km kvar stod jag öga mot öga med en helt galen skogs"väg". Det var stubbar och kvistar och lera och vatten och jag tyckte mig även se fan och hans mormor på några sällen. Fötterna gled åt höger och vänster och jag skrek av smärta med jämna mellanrum. Fräste och svor (bara lite) över knä-eländet. Som tur var jag ensam.
Då jag hade 3 kilometer kvar kom jag äntligen till en form av spånbana. Fortfarande lite för kuperat för mitt knä, men det var som moln i jämförelse med de senaste 5 kilometrarna. Det gick inte springa nedförs eller uppförs men då det väl var plant så fick jag till något som kan tänkas påminna om löpning.
Sedan, äntligen kom den. 1 km-skylten. Thank God liksom! Vid 700 m kvar till målet började en helt vanlig plan väg och jag kunde springa som vanligt, men de absolut sista metrarna var ju naturligtvis på blött halt gräs. Man svängde in från vägen mot gräsmattan. Men jag fick till det på nån vänster. Väl framme vid mållinjen så skuttade jag över den. Gudarna vet varför? Jag var nog bara glad över att det var över. Eller så ville jag imponera på min kollega som stod vid mållinjen och noterade tider. Vet inte hur imponerande det är att skutta i mål, men vem tusan vet vad som egentligen pågår mellan örorna på en asfaltnötare efter ett 30-km skogslopp?
Men nu har jag provat på ett, enligt de flesta jag talat med, lätt skogslopp. Och det kommer inte att ske igen på ett gott tag. Oavsett svårighetsgrad. Jag är nog inte tillräckligt HC för skogslopp. Tacka vet jag plan och hederlig asfalt. Den må vara hård, men den är platt.
Nu var det ju så pass olyckligt att jag var ensam på detta lopp. Utan mitt team alltså. Därför har jag inget annat att visa upp för er än mina totalt lerigfierade Asics Noosa.
Försökte kolla om jag lyckats komma med på någon bild på Botnialöpets hemsida, men jag var nog kanske för långsam för att hinna med fotograferna. Det kan dock ju hända att alla bilder inte hunnit upp ännu...Vi kikar!
Next upp: Ribs and some serious slacking!
Tjingeling!
Härligt Liza! Jag borde komma ner till Vasatrakten alternativt så kommer du upp hit så får du vara med i skogen bland lera, stubbar och helvetes ris med mig en sväng så kanske dedär 5 km inte upplevs så jobbiga nästa gång. För en nästa gång blir det väl ändå...:)?
SvaraRaderaJag har också försökt spana efter dig på Botnialöpets sida men än har jag inte hittat dig och jag tycker att jag har kollat genom de flesta albumen :(.
Blir det någon Botniavasa I vinter. Ny date?
Cecilia: Hmmm, en nästa gång ligger nog låååååångt in i framtiden. :) Men jag kan gott och väl komma upp (eller du kommer ner) på en lite kortare stubb-runda! Märkte du hur jag trixade till det med orden där?
SvaraRaderaBotnia-vasan blir garanterat av. Dock inte om det -32 grader igen. :)
Bra jobbat! Jag sprang också 30 km ifjol och förundrades över att all terräng kom den sista delen av loppet.
SvaraRaderaJa Liza,där fick du riktigt till det. :)
SvaraRaderaVad kul om vi ses i Vörå igen men vi kanske borde få till någon dejt tidigare. Jag kunde ju komma över till Vasa en sväng. Löprunda på dagen och äta gott mot kvällen?
Jag sitter och velar och tvelar nu om jag skall ställa upp på natt-DM som går av stapeln inkommande fredag på Öjberget. Jag har ju ingen riktig lampa (kunde kanske trolla fram en lånad en) och än har jag inte deltagit i någon natträning så det lutar lite åt att jag skiter i det (kunde ju köra på gamla meriter). Om jag kommer kanske vi hinner med en kort dejt innan om du inte är upptagen?
kunde varit jag som skrivit det där :) fick också problem med ett knä, trodde jag skulle dö på den sista galna skogsbiten, blev att gå mycket men i mål kom man sig på något mirakulöst sätt. Gillade inte alls terrängen, asfalt rules! :) men bra kämpat!
SvaraRaderaFint kämpat! Hoppas att du snart blir av med knäkrämporna. Jag skulle så gärna prova terräng, fast det kanske är astungt. Nå, dagens lopp blir i vart fall i skogsmiljö på sandvägar, och rätt så kuperat, så det kanske knäcker mig helt tillräckligt effektivt. Jag sitter nu här och samlar mig för att åka iväg. huh!
SvaraRaderaKatarina: Tack, det var lite tufft för knäet faktiskt! :) En del av terrängen i den sista delen var tydligen nytt för i år, stod det i tidningen...vet inte om det var värre eller bättre? :)
SvaraRaderaCecilia: Låter bra. Fast det måste ju bli en helg då, eftersom jag jobbar på veckorna. Kanske vi får sällskap av andra löpare här? :)
Om du kommer ner på fredag ska vi helt klart träffas. Det borde inte vara nåt skilt på jobbet som drar ut på tiden, men kan vi kan ju återkomma närmare då det beger sig? :)
Louise: Hahah! Just det! Asfalt for everyone!
Men, det skulle nog ha känts roligare tror jag om det inte varit för knäet. Inget är ju kul om det gör ont. :)
Förvånad: Tack! Nog ska jag väl få ordning på knäet bara jag tar tag i saken på riktigt! Ha ett dunder-fint lopp! Här har vi sol från klar himmel, hoppas ni har det likadant! :D
SvaraRaderaJO det är nog kanske bättre på en helg. För övriga andra som också skulle vara hjärtans välkomna att delta. Man skulle ju nästan kunna göra det till en mini träningsläger:)? Ang. fredag har jag ännu itne bestämt mig. Jag kan ju anmäla mig och så får jag sedan se hur det känns. Som det känns nu så stannar jag hemma. Jag har inget från Öjberget att hämta (förutom erfarenhet och mer eller mindre fina upplevelser). Men jag återkommer om jag kommer ner till Vasa. Om inget annat skulle det kanske vara en liten syn att se lamphavet irra omkring på Öjberget en stund :).
SvaraRaderaScheit med knäet, men wow bra bra det gick! var och terrängsprang i går och jag insåg ju, än en gång, att det är jäkla tungt. Åtminstone jag är 45sek - 1 min långsammare per km än annars... Älska asfalt! Men grattis alltså till fint lopp!
SvaraRaderaAnna: Tack! Tror att man skulle ha kunnat blir lite mera terräng-biten om knäet hade fått fungera som vanligt, för nog var det ju kul med lite lera och hopp och skutt. Lite Rambo. :)
SvaraRaderaYey! Bra jobbat Liza. (Skorna renputsade nu?)
SvaraRaderaSofie: Tack! :D
SvaraRaderaOch ja, så rena att man kunde äta från dom, om man är den sorten som äter från skor.. ;)