Liza Ultralöpare

Hej hörni! Jag gjorde det! Jag gjorde det faktiskt! 69 km runt hela kratersjön! Den var betydligt större i verkligheten än på kartan, ska ni veta.

Starten gick kl. 09:00 lördagmorgon. Jag hade inte sovit så där superbra men dock fått en tillräcklig dos sömn för att kunna klara dagens utmaning. Lappajärvi runt!
Jag hade ju ätit som en undernärd häst hela veckan så jag var inte speciellt hungrig vid frukosten, men nåt fick man nog ta och försöka förtära.

Jag kl:06:30

Jag träffade Sanna som tittat in här och kommenterat några gånger och vi satt och funderade och spekulerade över det ena och det andra gällande det kommande loppet! Sanna tog sig i mål 13 minuter före mig. Hon hade fått dras med kramp under en stor del av loppet, vilket ju inte är speciellt trevligt. Men i mål kom hon! :D
(Sanna: Vi fick ju några bilder på dig med vid målgången, om du vill ha dom kan du mejla mig på eliza.worlin@hotmail.com)

Strax innan start.

Det fantastiska antalet deltagare. 33 allt som ALLT. 13 Ultra-löpare några par-stafett-löpare, maraton-löpare och sedan senare några halvmaratonlöpare. Det var alltså inte ens i närheten av den mängd jag trodde att det skulle vara, dvs kring 200.
Hur som helst, här var vi och taggade till tusan!

Där gick starten!

Det flöt på rätt så bra. Jag tillämpade 15+5 principen med undantag för att jag sprang den första halvtimmen. Kändes bra, bortsett från det konstanta regnet. Men, hellre regn än stekande hetta.

Här springer jag in 20 km. Bytte skor, de skavde smärtsamt på inre sidan av högerfot och var naturligtvis genomblöta.

Räddningspersonal körde hela tiden förbi och frågade om allt var ok. Det var det.
Denna grusväg som syns här var cirka 15 km lång. Det var på denna väg som jag tänkte ge upp.

Jag mådde fruktansvärt illa och det var tungt att springa i leran. Detta pågick i princip fram till maratonstrecket. Vilket jag även persade på! 5:00:46! :D

Vid maraton saftstationen bytte jag strumpor och kläder. Nu fick jag nya krafter! Kan inte påpeka det nog, jag skulle nog aldrig klarat mig utan mitt team.
Det var även här som jagblev kolossalt led min mp3-spelare. Jag lämnade bort den till mitt team och kände mig med ens fri.
Den hjälper bra att tagga inledningsvis, men efter ett tag vill man bara höra de egna tankarna, känna känslorna, dra in luften och se stegen man tar. Insupa det man kan helt enkelt. Och det gjorde jag.

Dessutom fick jag sällskap många gånger under loppet och då vill man ju prata och fundera över det hela. Fick prata med några riktigt intressant människor under loppets gång. Hoppas vi ses igen!

Är inte helt hundra på var detta är, men skulle tippa på 45 avverkade kilometer.
Det regnade.

Här dunsar jag in på 50 avverkade kilometer. Känslan börjar bli lite fantastisk.
20 km kvar!
Ser ut som om jag kommer att klara det!

Jag och två tredje delar av mitt team!

I detta skede hade jag börjat slarva lite med min 15+5-princip. Det hade gått ner till 10+5.

10 km kvar!
Eufori!
Jag kommer att klara det!
Ser ni hur jag myser vid blotta tanken?

Springer in på 5 km saftstationen.
Det regnar så in i norden, men jag bryr mig inte för jag har 5 km kvar till mål!

Fatta hur kort sträcka det är? Jag har knappt kommit igång på fem kilometer i vanliga fall! Och nu är det allt som står mellan mig och ultradistansen 69 km!

En sista laddning och sedan iväg.
Tummen upp!

Den sista kilometern var dock den längsta kilometern någonsin. Den kan bara inte ha varit 1000m. Den kändes lika lång som de 5 kilometrarna mellan saftstationerna på de sista 10km och 5 km.

Men sedan hägrade den. Mål-linjen!

I MÅL!
8h 36 min.
Känner mig rätt oövervinnerlig här!

Medaljutdelning.
Jag fick en pokal för min tredje placering!
(fast vi var bara tre kvinnor som sprang ultrtadistansen, men det kändes kul ändå)

Jag, Liza är en ultralöpare!

Tack för allt stöd och pepp och fina ord ni delat med er av både här och på Facebook! Det sporrar en att ge sitt allt och Go the distance så att säga!

Mot nya mål och utmaningar!