Efter att ha gått från sängen till jobbet och typ tillbaka till sängen igen hela veckan så hann jag hem lite tidigare än läggdags idag. (Läggdags för mig är ju 21-tiden, så jag har alltså inte suttit på jobbet till natten...)
Jag var trött och stel men ack så motiverad att äntligen komma mig ut på en löprunda. Det var halt och ojämnt underlag denna torsdag. Blåsigt på sina ställen. Efter att ha lunkat dryg 4 km kom jag till ett vägskäl:
- ta till höger och jag får ihop 6-7 km
- ta till vänster och jag får ihop min tia.
Det fanns många goda genuina orsaker att ta till höger. Trött, hungrig, törstig, överarbetad, kallt, halt, blåsigt, nedstämd, kan bli förkyld. Ingen skulle knappast ha klandrat mig om jag valt höger, det hade blivit en helt okej runda ändå.
Men jag skulle ha vetat. Att jag vek mig, gav efter för "jag-har-haft-en jobbig-vecka", gav upp.
Igår satt jag och förundrades och ryste över (surprise, surprise) Iron Man deltagarna.
Dagens händelser kan på inget vis jämföras med ovanstånde klipp. Men klippet inspirerar. Berör. Taggar.
Vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar