måndag, januari 23, 2012

Susan...

...Boyle.

Jag skrattar och gråter.

Och skrattar...och gråter.



Och jag gör det varje gång. Fast jag vet hur det kommer att gå, blir jag alltid lika berörd och fylld av hopp då jag ser det här.

Det finns hopp.

2 kommentarer:

  1. Denna man går väl lite under samma tema tycker jag.

    http://wimp.com/stunscrowd/

    SvaraRadera
  2. Nasse: Nå verkligen! :D Shit pomme frite!

    SvaraRadera