Ett sista jubileum

Jag fick vara med om nåt rätt stort igår. Vasa Front- och Krigsveteraners sista jubileum någonsin. De har 265 medlemmar kvar idag och de mister i medeltal en kamrat i veckan, så de hade bestämt att de ordnar jubileum för sista gången denna gång. Det var föreningens 45:e jubileum.

Det var rätt mycket folk faktiskt, men jag och mina två vapendragare var absolut yngst. Dvs, 29, 30 och 31.
Jag lyckades knäppa några bilder men min kamera är inte den bästa och vi satt rätt långt bak i salen så, ni får ursäkta om det är lite otydligt eller suddigt.

"Hyvät naiset ja herrat, Liput saapuvat"
"Mina damer och herrar, Fanorna bärs in"

Välkomsttalet hölls, på båda språken om vartannat, av överkonstapel Tapani Tikkala

Festtalet hölls, på båda språken, av Överste Jukka Ahlberg.

Utmärkelser

 

Den ädla Korsu-kören.

Korsu-kören och Österbottens militärmusikkår

Jag och mina vapendragare

En dam och hennes man sade till oss (på finska) då de gick förbi medan vi stod och knäppte bilder: "Oj ni ungdomar! Så hjärtans roligt att ni ville delta i festligheten! Tack ska ni ha".
"Det var väldigt fint och trevligt, tack ska Ni ha!" svarade jag.

Alldeles för få kommer ihåg de här modiga människorna som bara var unga pojkar då de gav sig ut i krig för att försvara vårt land med livet som insats.

På vår självständighetsdag brukar städerna, Krigsveteranerna, Lottorna, Militärmusikkårerna, scouterna och dylika uppvakta alla som stupat i krig, vid hjältegravarna som finns på de flesta gravgårdar i vårt land. Jag brukar delta i uppvaktningen genom att gå dit och titta och lyssna och tända ett ljus vid min farfars grav. Det tar 10 minuter av mitt liv och det är nog det minsta jag kan göra för visa respekt och tacksamhet gentemot dessa människor.