Traskade lugnt iväg till ett BodyAttack-pass idag. Just då var det lugnt.
Humöret hade dock gått upp och ner under hela dagens lopp. Från ilska till förtvivlan till glädje till bitterhet till absolut hopplöshet tillbaka till lite glädje igen och så vidare. Hela dagen.
Humöret hade dock gått upp och ner under hela dagens lopp. Från ilska till förtvivlan till glädje till bitterhet till absolut hopplöshet tillbaka till lite glädje igen och så vidare. Hela dagen.
Vet ni då man är så frustrerad att man kunde gråta eller skrika rakt ut i en minut bara för att ta en en inandningspaus och sedan fortsätta skrika?
Nå, halvvägs in i Bodyattack passet kände jag "Det här kommer tammejfan inte att räcka." Det var inte det att det inte skulle ha varit tungt, för det var det, det är det alltid. Men jag fick inte ut det. Jag fick inte ut den där frustrationen. Jag X-hoppade och skuttade och Burpees:ade allt vad jag orkade men jag kände fortfarande den där bubblande känslan i bröstkorgen.
Hastigt efter passet sprang jag och frågade om det ännu fanns lediga cyklar till Spinningpasset. Och det fanns det. Båda passen gick under Ainos ledning så det är sannerligen inga Sissy-girl-fasoner det är frågan om.
Hastigt efter passet sprang jag och frågade om det ännu fanns lediga cyklar till Spinningpasset. Och det fanns det. Båda passen gick under Ainos ledning så det är sannerligen inga Sissy-girl-fasoner det är frågan om.
Det räckte.
"Exercise releases endorphins. Endorphins make you happy. And happy people just don't go around shooting people."- Reese Witherpsoon i Legally Blonde -
Kan vara bra att lägga bakom örat.
Va säger du, kvinna?!?
SvaraRaderaDe två värsta hardcorepassen som finns och ännu till på raken? Brukar tycka jag är helt slut efter spinning+body på lördagar men den här combon, wow!!!
:)
RaderaJag var nog fysiskt slut, men det var sinnet som inte ville ge med sig.