söndag, maj 13, 2012

En "långlänk"

Lördagen var tänkt att bli dagen då jag springer en sista (och första) låååånglänk före Stockholm Marathon. Yeah right.

Jag gav mig ut i vädret med gott hopp i hjärtat och rätt mycket spring i benen. 30 kilometer skulle avverkas. Dock hade jag missbedömt* hur mycket tid jag hade på mig (hade räknat med 4h men hade bara 3h) följt av mycket dålig dagsform. Två och en halv timme senare hade jag lyckats skrapa ihop futtiga 23 km. Benen var trötta och ömma och flåset gick på högvarv. Jag såg handduken, tog tag i den och kastade sedan in den. En timme senare var jag väldigt trött och sjuk i benen och tanken på Stockholm marathon började kännas lätt deprimerande.

*jag är trots allt ingenjör och har svårt att räkna rätt utan min HP.

Men, jag tänker absolut inte ge upp inför Stockholm. Inte då det gäller löpning som har en målgång och som man dessutom redan betalat en slant för. Jag lägger upp de kommande två veckorna så att jag springer en kortare länk ~6-8km, en ~10km:s länk och en ~15km:s bådadera veckorna. Tror det är det bästa och enda jag kan göra med så lite tid kvar till loppet. Jag kan inte springa några längre keikkor nu längre, speciellt med tanke på den skrala löpformen, men jag kan ändå  försöka få igång benen och förbereda dom lite på vad som komma skall.

Fråga mig inte hur jag tänkt inför detta marathonlopp, för det är ju just det jag inte gjort. Jag ska bara ta mig igenom banan och be till precis alla vädergudar att vädret blir gynnsamt.

För övrigt har vi firat mammor hela dagen idag. Min egen mamsi fyllde även år i veckan så det har varit dubbelfest för hennes del. Moms Rock!


6 kommentarer:

  1. Jag är ju inte direkt avundsjuk på din situation. Men det kommer att gå, tro mig. Kanske bra till och med! Men problemet är ju tidpunkten. Stockholm marathon löps på fel datum, det kommer alltid för hastigt på. Därför har jag nästan aldrig deltagit.

    Du har nästan tre veckor på dig. Försök få in åtminstone en lång länk ännu. Det kommer du att tjäna på, mest med tanke på benen. I annat fall kommer du att få det jobbigt, mycket jobbigt, på dansgolvet efteråt. :D

    SvaraRadera
  2. Vet du vad... 23 km var inte alls illa! Jag har sprungit 2 maratonlopp så här långt... Innan båda loppen har jag sprungit 1 gång 20 km. Dvs. Innan första maratonet sprang jag ca 30 km i veckan, och alltså en gång sprang jag 20 km. Jag klarade mig fint på det!

    Före mitt andra lopp gjorde jag lika.

    Nu har jag ökat träningsmängden, men fortfarande - mitt längsta långpass på länge, länge är HCR den 5.5

    Kämpa på! Satsa på intervallträning! Det kommer att gå bra!!

    Istället för att nu tänka på "uteblivna kilometer" - tänk på allt det positiva du åstadkommit! Du kommer att fixa det! Du har gjort det förrut!

    SvaraRadera
  3. Liza, du är en kämpe! Kom ihåg det. Jag tror på dig. Huvudsaken är att du INTE får panik nu. Fokusera på att komma i mål, och kom ihåg att jobba på det mentala också. ;) Och du, hojta till om du vill ha intervallsällskap. Jag kommer jättegärna med!! :) Stor kram på dig vännen!

    SvaraRadera
  4. Det kommer att gå så bra så! Du är så duktig! Oavsett väder och vind hejdar jag på dig genom hela banan. Vi ses och om inte det så hörs vi iallafall! Kram.

    SvaraRadera
  5. Feelingen i Stockholm kommer att lyfta dej och du kommer att springa grymt! Heja heja!

    SvaraRadera
  6. Bogart: Ja det verkar onekligen så jo? Undrar vad det beror på?
    Nå, långlänk och långlänk. En 20km:s kommer jag antagligen att springa ännu, men inte mycket längre än det tror jag...

    Mammaspring: jo jag vet. Det är inte så pjåkigt. Jag brukar faktiskt inte springa nå längre än 25 km heller innan mina lopp hittills. Nu var det bara så att då jag inte tränat löpning nästan alls överlag så hade jag velat få in en riktigt lång en, bara för att. :)
    Det ska nog gå. :)

    Michaela: Tack snälla! Nä, inte har jag panik inte, men det var lite deprimerande bara. Pannben borde jag nog ha så det räcker, bara kroppen hänger med. :)
    Jag springer jättegärna intervaller med dig, men med tanke på förra gångens skador så tar jag det gärna först efter maratonloppet. :) Håller mig till det jag klara av tills dess. ;)

    Snowie: Ja tack snälla fina du! Så gör vi! :)

    Träningslyckan: Ja det tror jag nog med! :D Kanske nu inte säkert att springa grymt, men absolut en feelishöjare! :)

    SvaraRadera