Föraning...

Så här är det:

Som en del av er kanske minns/vet, hade jag ju tänkt delta i Rom Marathon 2011 i mars. För att ens kunna anmäla sig måste man ha ett läkarintyg. Första läkarbesöket var i slutet av augusti. Läkaren, som verkade vara en helt nykläckt sådan, var inte helt säker på vad som ska göras för ett sådant hälsointyg, men beslöt sig för blodbild och EKG.

Blodbilden var ok men EKG:n såg inte ut som den skulle. Läkaren pratade på om sinus-knuta, vänster förmak, om signaler och impulser och saker som jag inte förstod...hon skulle rådgöra med en kollega om fortsättningen. "Inget att oroa sig över dock!".

Ok.

Väntade. Sprang ett halvmaraton och väntade igen.

Tre veckor senare ringde läkaren och sade att vi nog ska ta en ny EKG-bild för att kolla om det ser likadant ut. "Det är förmodligen frågan om sk. idrottshjärta och inget att bli orolig över."
Jag gick till labben nästa dag och förde sedan (på begäran) personligen rapporten till hälsovårdsstationen så att läkaren snabbare skulle kunna avgöra vad som ska göras.

Väntade igen.

Efter två veckor ringde jag pånytt och frågade var vi rör oss. Men "läkaren har inte gjort någon anmärkning här om någonting...Vi har dock en telefontid 29.10, jag märker i det här." sade sköterskan.
Det var 4 veckor dit...men, ok. Och jag väntade.

Ingen ringde den 29:e. Jag ringde och frågade vad det var frågan om och sköterksan svarade bara att "Så där går det ibland...jag ska skriva en lapp till läkaren."

Mera väntande.

Till sist ringde jag och försökte beställa en helt ny besökstid till läkaren, men det skulle ha räckt ända till julen innan jag skulle ha fått nån tid. Då vi började reda ut saken med sköterskan i luren visade det sig att de aldrig ens märkt i den där sjuttons telefontiden...
"Nu lagar vi en lapp så att läkaren säkert märker den!" menade sköterskan.

What? Finns det skillnad på lappar också? Sådana som man kanske märker och sådana som man säkert märker...

Nåväl, läkaren ringde nästa dag. EKG:n visade samma sak. Nu väntar jag alltså på en kallelse till inremedicinska för hjärt-ultra och beroende på vad det visar så görs det eventuellt även ett belastningstest.
"Fortfarande ändå inget att oroa sig över, högst sannolikt är det frågan om just idrottshjärta, men det är ändå alltid bra att kolla upp."

Ok.

"Du kan alltså komma och hämta intyget redan. Jag har antecknat på det att vi gör några undersökningar till, men jag tror nog att du ska kunna anmäla dig ändå."

Så, jag var dit igår då under lunchen och sade att läkaren lämnat ett intyg till mig. Dom hittade inget och läkaren var på lunch. De gick in i läkarens rum och sökte men hittade inget.
"Har du tid att vänta en stund?"
"Nej, det har jag inte."
"Ok, vi skriver en lapp till läkaren då så kontaktar hon dig."
"Ok. Tack." (Kan ni skriva en sådan som man säkert noterar?)

Då jag återkom till jobbet ringde hon, läkaren. "Jag förstod att du var här och för att hämta ditt intyg, men man hittade det inte?"
"Jag förstår inte vart det kan ha tagit vägen, jag har lagt det precis dit det ska läggas...men jag ska printa ut och skriva ett nytt till dig. Kommer du imorgon igen, eller?"
"Ja, det kan jag göra." svarade jag.

Nu hörde jag en liten klocka ringa svagt någonstans...

Idag då jag åter for dit så berättade sköterskan att intyget varit där hela tiden, men inte i rätt fack helt enkelt. Under någon annans namn...

...nu kan jag inte låta bli att undra över...om någon månne försöker säga mig något?

Det är kanske inte så mycket det där med hjärtat som oroar mig. Det har bara varit så mycket problem, krångligheter och omständigheter med det hela att jag får en känsla av att det kanske inte är meningen att jag ska fara och springa just detta lopp denna gång.

Vet ni?