Fredagstankar...

Ok, nu börjar man komma in i någon form av flow och alla "mitt-livs-första" börjar sakta men säkert ebba ut. Gårdagen spenderades i styrketräningens tecken och det var nästan frågan om inte vikterna kunde varit liiite större i vissa rörelser? Men jag är tyvärr lite sån att om ingen säger till mig att "dra upp farten!" eller "Öka vikterna!" så finns det goda chanser att jag inte gör det. Men, om man nu yrar och på med samma vikter i alla evighet så känns det ju inte nånstans och det är för mig en förutsättning i min träning, att det känns. Men, men. PT:n verkar har rätt gott förtroende för vad jag klarar av så nog dras vikterna upp strax igen ska ni se!

Idag var det BodyCombat som gällde! Det är helt sjukt kul! Man får verkligen ta ut sig helt om man vill. Kropp, sinne och själ. Fick in 5 kilometer löpning också.

Utöver träningen fick jag mig en tankeställare idag. De dyker upp ibland då man minst anar det. Man kan bara inte förbereda sig inför vissa saker här i livet. Tunga nyheter om hur skört livet mitt i allt blir och faktiskt är. Man kan bara försöka leva just nu, glömma det som varit och ta vara på de små ögonblicken som ibland kan kännas vardagliga och enkla, eller kanske till och med störande, men som i slutändan är de som man saknar om de uteblir.

Peace.