fredag, mars 29, 2013

Hej, jag heter Eliza...

...och jag är en chokladist.

Jag är en av de där människorna som är mer benägna att bli beroende av saker och ting. Choklad är en av dem. Och det är riktigt allvarligt. Jag kan sätta i mig en hel platta (200g) på 10 minuter om det vill sig och jag mår inte ens illa efteråt. Fazer Blå har den perfekta kombinationen socker och kakao för att det inte ska vara allt för sött men inte för starkt heller. Jag skulle nämligen inte kunna sätta i mig en hel platta vitchoklad eller Marabou mjölkchoklad, det är för sött. Ej heller skulle jag få ner en hel platta 70% choklad i ett kör. Men nog skulle säkert det också gå efter lite övning. Men Fazers Blå, det är kryptonit.

Till skillnad från alkoholism så skadar jag inte andra med mitt beroende och chansen att banden till släkt och vänner skulle klippas för att jag vill ha choklad är inte vidare stor. Min familj och vänner kommer knappast att samlas och ordna ett ingripande för att få slut på mitt chokladätande. Det finns  heller ingen klinik dit jag frivilligt kan fara och avvänja mig. Om jag tog mitt mod till fånga och dök upp hos Anonyma Alkoholister med mitt chokladberoende skulle jag säkert bli utskrattad eller få en ordentlig utskällning för att jag gör narr av ett allvarligt beroende och sedan bli utkastad. Alkohol är ju skadligt. Det är socker också.

Alla blir inte heller kloka på ångesten som sockerberoende skapar. "Njut av livet lite, det förtjänar du! Du tränar ju ändå så mycket!" säger de. Men träning har absolut inget med saken att göra. Tvärtom, jag rättfärdigar mitt chokladätande med träning. Inte säger man ju så där till en alkoholist heller. "Nog kan du ju ta ett glas nog, det har du förtjänat. Du jobbar ju ändå så mycket". Nej. Och "ett" existerar inte hos den som är beroende, inte ens "ett par". Det är en strid med dig själv. En ängel och en djävul på vardera axeln. Och den där djäveln vinner så gott som varje gång, för att du vill det.

Enda sättet att bli kvitt beroendet är att sluta. Helt och hållet. Men jag vill inte. Betyder det att jag måste köra ner mig i chokladträsket, få tag i bottenslammet och kanske ligga där ett tag innan jag kan ta mig upp till ytan igen? Och vad innebär det egentligen? Hur når man botten om man inte väger 180kg och inte är sjuk och kan träna och jobba och springa maraton? Eller når man inte botten i sådant fall och är jag därmed fånge i mitt beroende resten av livet?

14 kommentarer:

  1. Jag känner totalt igen mig. En platta Fazers blå är ingen match. Det är precis som du säger, man borde sluta helt och hållet, men då viljan inte riktigt finns är det så svårt. Alltid nu och då bestämmer jag mig för att sluta, men efter ungefär en dag ifrågasätter jag mitt beslut, och faller tillbaka igen. Nu har jag faktiskt inte ätit choklad sedan förlossningen (9 dagar, det måste vara rekord). Jag har några chokladägg som väntar, men vågar inte ta ett ifall jag faller tillbaka igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow! Jag kan klara mig en evighet utan allt annat här i livet, men choklad... Jag kan även klara mig bra utan perus mjölkckoklad också om jag får den där 70% chokladen. Men utan, aldrig. :)

      Radera
  2. Hej chokladisten!

    Jag vet inte så mycket om choklad, annat än att det är gott. Men en sak skall du veta. Du är omtyckt! -Av Fazer!

    Om socker skulle det förmodligen finnas del att säga. Men det passar liksom inte in i sammanhanget. Så njut av chokladen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej hej!

      Antar du det bara eller har du inside-info från Fazer? ;)

      Kul att kommenteringen funkar i alla fall! :)

      Radera
  3. Jag är också smått beroende av choklad men bara till en viss mängd. Choklad är väl klassad som en grönsak så vitt jag vet. Så det är bara att njuta av varan:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En grönsak you say? Det kan funka. ;)

      Radera
  4. Åh... fattar precis. Jag är förvisso inte bara beroende av choklad. Men är helt, totalt sockerberoende! Inget övervinner salmiak. Smusslar, gömmer och har eget lager! Skrämmande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojojoj, eget lager...sk*tfarligt. :)

      Radera
  5. En allvarligt menad fråga, på vilket sätt tycker du att ditt chokladätande inverkar negativt på ditt liv? Jamenar, som du säger rör du ju på dig, så du bränner kalorierna. Och du blir inte vild och galen när du ätit choklad (antar jag).

    Själv är jag beroende av internet, närmare bestämt sociala medier. Allvarligt. Jag får mina kickar där och jag känner att jag "lever" där. Värre saker kan man förstås vara beroende av. Problemet är då jag märker att jag fastnar framför datorn och klickar på samma saker 113 gånger. Hmmm...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig i ditt nätberoende också. Just det där med att klicka på samma sak om och om igen...

      Jag funkar inte så att jag kan äta och sedan "bränna bort" det. Sku va kiva, men jag är inte byggd så. Det har jag fått uppleva om och om igen. Men det är nog ändå inte det som är problemet för mig.

      Choklad har ju många positiva effekter på kropp och sinne också, så på det viset är det kanske inte så negativt om vikten eller midjemåttet inte skjuter i höjden.

      Men som med alla beroenden så finns den där psykiska delen. Att du inte kan kontrollera ditt begär. Att du måste ha. Att du ger efter för begäret och sedan får morkkis för att du gjorde det. Vet du?

      Radera
  6. Jo, jag förstår nog vad du menar, visst gör jag det.

    Det som skrämmer mig med mitt nätberoende är då jag märker att jag hellre hänger framför datorn en kväll än umgås med riktiga människor. Och som nu, den här morgonen. Jag har kollat allt redan fler gånger. Går bort från datorn några minuter, men så vipps sitter jag här igen. Och när jag går bort går jag omkring som en osalig ande i lägenheten.

    Ok, mitt nätberoende är under kontroll. Jag kan stänga av ibland. Men ändå stör det mig.

    Well, nu ska jag ta mig i kragen och logga ut och vara utloggad åtminstone till efter kl. 12.

    Glad Påsk! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är som att sitta och läsa om mig själv hördu.
      Och jag kan också logga ut, ibland. :)

      Glad Påsk! :D

      Radera
  7. Hej. En platta är inget... vi chokoister gillar tydligen samma "gift" fazer blå ska de va :)

    Jag är också beroende av choklad. Jag är inte beredd att leva resten av livet utan min choklad...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej hej!
      Ja det är crazy shit det där Fazer! ;)
      Det finns väl värre saker att vara beroende av, men man har nog lite problem då man bara inte kan låta bli... ;)

      Radera