FF dag 3 och tacksamhet

Vi vaknade klockan 8:30 idag, tyvärr fortfarande med en dunderhuvudvärk men som i skrivande stund har passerat. Fick tvinga i mig frukosten då jag mådde så illa av huvud/nackvärken.

Skippade mellanmålet mellan frukost och lunch, men lade inte till de kalorierna i nån annan måltid. Har just klämt ner ett kvällsmål. Känner mig som ett barn, de äter ju kvällsmål. Har inte ätit ett kvällsmål på vem vet när, om jag ens nånsin gjort det? Alltså ett sådant där medvetet-val-som-ska-föreställa-hälsosamt-kvällsmål. Två knäckebröd, 2 skinkskivor, ett übertunt lager creme cheese (det är ju lika fett som det lägsta lågfett margarinet, dvs 28%), gurka och paprika samt en mugg bärsoppa. 

Idag har jag inte varit hungrig. Inte i alla fall hungrig på samma sätt som jag var de två föregående dagarna. Det är väl bra?

Dagens träning blev på eftermiddagen, vilket för oss in på tacksamheten. Mammaspring skrev här för ett tag sedan om hur glad hon är över sitt skyddsnät och att de åter en gång finns nära till hands. Och det är jag också. Jag är så glad och tacksam över att jag, vi, har släkt och vänner i samma stad. Familj. I vår hemstad. 

Lennons farmor kom över och gick ut på promenad med honom ikväll så fick jag köra mitt träningsprogram i lugn och ro. Och ibland går pojkens mommo och boffa (Bonusmoffa) ut med honom så kan jag dra en dammsugare över golven och torka damm och byta lakan utan att behöva underhålla Lennon eller trösta honom om han blir gnällig eller ledsen just då mitt i städningen. Jag har vänner och en mammagrupp med sköna typer som stöttar och lugnar då jag får för mig en massa konstigheter om både det ena och det andra. Och som jag kan stötta och hjälpa om jag bara kan. Det är också tacksamt, att kunna/få hjälpa andra.

Det blev en kymppis dag även idag med andra ord.