Tusan pinnar...

...brukar en kompis säga istället för att svära. 

Nu gick det ju inte rikigt som i Strömsö. Vi döpte sonen och firade hans havlårsdag i lördags. Dopet var något större än vad de flesta kanske brukar vara och det var utomhus på farmor och farfars gård, så det har varit mycket att stå i. Mest har det dock varit att göra för värdarna som under den gånga veckan fått hjälp av sambon, dvs. deras son, samt min mamma och hennes sambo. Jag har sett efter vår son och skött diverse mindre uppdrag. 

Ja, så i fredags och framförallt igår så hann jag varken med träning eller vidare strikt kostprogram. Inte för att jag åt speciellt ohälsosamt eller mycket, jag åt mest fisk, men jag klämde ner en tårtbit faktiskt. Det gjorde jag även idag.

Vidare idag har näsan fyllts med snor och halsen blivit sjuk. Så jag har inte tränat idag heller. ...och det ser i och med dessa faktorer illa ut för morgondagen. Tråkigt, men jag känner den där infektionslukten i näsan. Vet ni? Så där som det luktar då man är sjuk. Vad beror den där lukten på månne? Är det var i näsgångarna eller?

Inte konstigt dock att jag blivit sjuk, sambon har varit febrig och hostat upp typ små delar av sina lungor här under veckans gång och så har pojken varit snorig han med så I kind of had it coming. Ska nog skicka in mitt bidrag till Fitness Fighten trots det, men har inga förhoppningar om att bli en finalist. Men, "om man inte deltar så kan man ju inte vinna heller" eller hur?

Dopet var fantastiskt fint och lyckat på alla sätt och vis. Vädret var helt och hållet på vår sida och alla gäster verkade trivas gott i svärföräldrarnas trädgård. Vår son visade sig från sin allra bästa sida, dvs. den sida han visar varje dag ;) och vandrade från famn till famn utan att bli grinig eller ens blyg. Mat och dryck fanns det till ett litet land så nu blir det att äta fisk och smörgåstårta i en vecka framåt. Inte mig emot.

Och jag fick ha blommor i håret. Var så avis på alla fina blomkransar i alla vackra midsommarhårsvall som figurerade i diverse sociala media under midsommaren, eftersom jag varken fixat en krans eller har nåt som ens påminner om hårsvall. Så kom jag nu mitt i allt ihåg att jag har kvar blomkransen jag hade på hjässan under en Luau efter att vi sprungit Honolulu maraton för några år sedan. Den kunde passa med min gröna maxiklänning och blekta hårstripor, trots att det nu inte var midsommar längre, men dopet gick ju sommarfest-anda så det fick funka.

Hawaii 2011

Vasa 2014