Söta manasse, gott folk! Det är frågan om om inte ett maratonlopp är rena rama barnleken i jämförelse med dagens löprunda.
Måndagens häck-träning tog okristligt hårt på mina arma lårmuskler. Då jag har gått har det sett ut som hos såna där gångare* (vet ni?), med den skillnaden att farten varit avsevärt långsammare.
Det tog min 50 minuter att lunka just över 7 km. Varje gång vardera fot slog ner i marken gick det en intensiv våg av smärta genom vardera lår. Vid minsta lilla nedförssluttning trodde jag att lårmusklerna skulle ge efter och mina knän skulle böjas inåt...Just då kändes nästan som att om jag aldrig behövt springa mer så hade det varit okej...nu känns det redan annorlunda dock! :)
Det enda som fick mig att fortsätta var vetskapen om att detta kommer att råda bot på den grymma träningsvärken.
När och hur har ni haft er absolut värsta träningspass/tävling?
*Såna som tävlar i gång. Höfterna rullar ju på dom så man tror att de kommer att hoppa ur sina gängor och så far bena sluligen iväg utan överkropp...vet ni?
Vilken svår fråga. Riktiga skitträningspass kommer ju då och då, men oftast glömmer jag dem rätt så fort eftersom det bara är träning. Tävlingar lämnar i minnet lite längre och därför är det nog HCR (Helsinki City Run 2009) och Esbo 24 h 2010 som är mina absolut värsta tävlingar. HCR för att jag hade satsat på en tid under 1.45 och var tränad för det, men då jag satte igång så funkade ingenting. Pulsen på över 200 efter ett par hundra meter och vadkramp så jag var tvungen att gå efter 3 km. Kom in på 2.06 (min sämsta tid ever), gråtandes och förbannad. Visade sig senare att jag hade svår anemi, men det visste jag ju inte då.
SvaraRaderaEsbo 2010 fick jag löparknä efter 9 timmar och haltade mig runt resterande 15 timmar. Tog mig framåt 3 km/timme ungefär och det var plågsamt. Ett jäkla misslyckande... Usch.
Det var inte så lätt. Jag tror de värsta träningspassen var då som jag hade ont i smalbenet. För varje steg rev det till, och då trodde jag att jag aldrig skulle kunna springa igen. Jag sprang och grät, arg på min kropp som inte ville fungera. Jag hatar att vara skadad, men som tur (tag i trä) har det varit helt OK med skador denna vår/sommar.
SvaraRaderaKytäjä-Jukola var ingen höjdare. Jag betvivlade mina kunskaper gång på gång där ute i skogen och svor att jag skall börja gå en nybörjarkurs i orientering. En nybörjarkurs deltar jag ju i nu men istället som deltagare är det ju för sjutton jag som delvist drar den! Huh. Dendär Botnia-vasan i vintras var ju inte heller så huippu:). I löpväg utanför skogen, tja jag vet inte kanske Jakob- halvmarathon för en herrans massa år sedan. Det var för varmt vilket ledde till att inget stämde!
SvaraRaderaHej igen! Tänkte bara säga att du inte ska stressa över rutten, vi kanske tar en svängom i Kronoby också. Ha ett skönt veckoslut!
SvaraRaderaJohanna: Jag kan inte en föreställa mig smärtan och hur det säkert harmade dig... :(
SvaraRaderaJill: Ja maran närmar ju sig! Hur känns det? Nervös?
Cecilia: Jo nej, Botnia-vasan var ju rena galenskapen... men du var toppen! :)
Hahah! Ser att två stycken tycker att jag yrar...undrar vad det är som är så yrigt? :)
SvaraRadera