2 km i klor-plurret!

Jag simmade som en galning. Alltså inte som i snabbt som en galning, utan snarare som den seriöst otekniskt simkunniga klumpedunsen jag är. Jag har galet sjuka axlar just nu, eftersom jag inte simmar bröstsim-bröstsim utan jag simmar det där som liknar bröstsim men som går mycket långsammare och med huvudet ovanför ytan hela tiden.

Lite fart hade jag dock ändå i armarna och benen. 2 km simmades in på 75 minuter. Så snabbt minns jag inte att jag skulle ha simmat tidigare, inte ens då jag låtsades simma en gång i veckan. Men jag tror jag kommer att få lida ganska redigt av sjuka armar samt knappt någon blodtillförsel till skallen överhuvudtaget.

Jag återkommer gällande kroppstillståndet imorgon.

Men ifall ni undrat över varför man inte träffar några bekanta ute på stan längre, så beror det på att de alla är i simhallen. Stötte på min systerson, svärmor, studiekompisar och några tidigare kolleger under mins simhalls-vistelse. Så nu vet ni det.

Hur ofta hittar ni till simhallen?

Kanske lite.

Det känns nog lite bättre idag. Inte bara för att jag vann lite i dagens Badminton-match, utan mera för att vi faktiskt spelade hårt, mycket och med hela hjärtat.

Dock tänker jag hålla mig till min lilla plan och inte springa denna vecka. Imorgon blir det seriöst plaskande. Hoppas att det inte är allt för mycket folk i simhallen. Det är helt galet jobbigt att försöka simma där om man inte kan ta ett simtag utan att ha någons fötter i nyllet.

Hur som.
Såg "Never been kissed" igår. Den måst ju ha en av de mest romantiska sluten ever. Satt bara och bölade och skrattade!

Den lilla snutten man pratar är dubbat till italienska (tror jag att det är?), men man behöver inte kunna språket för att förstå! :)

Love, love, love! :D

I've lost it...

...my mojo. Min nygifta och alp-löpande kollega sade idag att hon tappat suget för löpningen lite. Efter en kort eftertanke inser jag att jag tappat det med. Inte bara för löpningen: jag har inte lust att göra någonting alls. Jag vill bara sova.

Såhär är det alltid efter mina maratonlopp och nu även ultralopp. Loppet är en sån väldig urladdning för mig att det inte lämnar något kvar att starta igång fordonet med igen. Ackulumatorn är tom. Jag behöver ett par startkablar och den där "andra bilens" motor för att komma igång igen.

Planen är att springa 30 km på Botnialöpet 17.9, dit är det ynkliga tre veckor...tror jag måste göra något helt annat denna vecka. Förutom Badminton-passet imorgon, tror jag banne mig att jag ska simma mig genom resten av veckan. Simma (om man nu kan kalla det simning) har jag inte gjort på ett år.

Wish me luck? Eller nån som har ett par startkablar?

Hoppsan!

En sån dag! Eller vecka! Det har varit full rulle precis hela veckan! Mycket jobb och många ärenden som uträttats! Igår var en av de trevligatse fredagarna på länge! Vi hade vår sedvanliga fredagsfrukost på jobbet, följt av en sedvanligt mycket trevlig arbetsdag, bevittnande av en kollegas vigsel, tillbaka till jobbet och sedan avrunda med en Afterwork. Helkul!

Idag firar vi avslutning av skärgårdssäsongen, eller Veneziansk afton. Blir skoj med god mat och hoppeligen lite fyrverkerier. Och det verkar bli riktigt riktigt varmt! Oftast är det regn och rusk och +10C som gäller denna helg, men idag är det +25C som utlovats och lite solsken där emellan också.

Besökte Sören Massör (nej han heter inte Sören) på onsdag och har alltså inte tränat alls sedan tisdag. Men jag har ätit istället, så det jämnar väl ut sig? ;)

Tänkte visa en bilder från någon villaavslutning, men jag har inga bilder från någon sådan? Måste ta med kameran idag.

Istället kompenserar jag den verkliga träningsbristen med en bild från en dag då jag faktiskt har tränat.
Ha det gött!

New shoes...

...men faktiskt inte länkkare denna gång! ;)

Ett par übersnygga klackisar som jag tror får figurera som office-skor i höst och vinter. Visare en bild lite senare.

Så har jag även hämtat en bok från postkontoret som jag beställt från Adlibris:

Blir intressant läsning tror jag.

Dagens träning bestod av ett katastrofalt Badminton-pass för min egen del. Jag kämpade och sprang till höger och vänster som en galning, men hade ingen teknik what so ever. Fjäder-fäet flög så långt till sidorna och över linjerna att den kunde skrivit ett reseskildring om det hela. Eller så träffade jag inte eländet över huvudtaget. Ett av de fem set vi spelade var över på 5 minuter (!?!) och slutade 21-3. Måste ju vara nåt sorts rekord?

Nu jag äta och läsa lite och sedan förhoppningsvis drömma visa drömmar om hur jag kunde spelat bättre.

God natt.

Tjenixen!

Beklagar att jag varit rätt borta då det gäller blogguppdatering, men jag har för ovanlighetens skull haft saker att göra, ställen att besöka och människor att träffa. :)

Fredagens träning var tre (av fem) stycken golvsopande* (om än dåligt spel) Badminton-matcher mot Ässet. Vi har inte spelat på tre veckor så det var helt förståeligt att tekniken och "mojo:n" hade hunnit rosta på sig lite. Men vi har bokat ny tid imorgon så kanske det är bättre då?
*F.Y.I. jag vann alltså tre av fem ifall det inte framgick tillräckligt tydligt.

Lördagens träning bestod av Snorkkning till och från ett gardenparty. På inget vis långa sträckor, men lite träning i alla fall. Totalt alltså 11 km för lördagen.

Söndagen blev en slutprodukt av kvällen före och spenderades tillsammans med herr Pizza, fröken Godis, den alltid så gemytlige Coca Colan och två inhyrda vänner från Makuuni.
Jag tog alltså inte ett endaste andetag av frisk luft på hela söndagen. Nån annan som var inne på det spåret?

Idag då, blir sista träningen i löpskolan. Fartlek tror jag det stod på schemat. Jag har fortfarande ont i knäet och nu känner jag faktiskt smärta även då jag går ner för trapporna. Har stretchat knäet/benet/senan men jag tror det blir ett massörsbesök på onsdag om jag lyckas få en tid. Jag ska ändå delta i dagens träning eftersom det är den sista, måste ju bara stanna upp och vila om det blir för smärtsamt. Och går det så dåligt att smärtan blir olidlig, så är det ju inte värre än att sätta sig i bilen och ratta hemåt va?

Vi kikar!

Smärtfylld barfotalöpning

Det var varken det bästa eller det trevligaste träningspass någonsin jag utövade idag. Bestämde mig för barfotalöpning a la 5+5 principen. På med Vibram och ut i sensommarn!

Det brände och värkte och skav så in i norden i mitt högra knä under varenda löp-period och det fanns sekunder då jag kunde gråtit en skvätt. Jag kände av knäet igår också, men inte så att det gjorde ont. Får nog gå en sväng via massören. Dumma löparknä.

10,3 km avverkades på 82 minuter.

Dumma löparknä.

Kvalitetspass

Dagens löpning gick i kvalitetspassens anda!

2 km uppvärmning
10 x 100m koordinationslopp
2 x 500m (4 min/km) höll på att dö...
10 minuterlöpskolning (skips, "baksparkar", balanseringhopp på en fot och dylikt)
2 km nedjogg.

Totalt ca 7,5km på 70 minuter.

Jag behöver helt klart mera såna här pass, saken är bara den att jag tycker att de är lite tråkiga. Eller "tråkiga" är kanske fel ord, "omständliga" är kanske mera spot on.

Men nu ska jag börja köra mera såna pass. Det och träning med Vibram-skorna. Jag ska bli snabb som en blixt (eller åtminstone som en lysrörsarmatur) och elegant som en ballerina (eller åtminstone som en struts)!

Så det så!

Vad tycker ni om kvalitetspass/intervaller/eller annat som känns omständligt i förhållande till det ni är vana att träna?

Aloha!

Jag har väl inte nämnt det nej?

Jo, jag ska ju till Honolulu och springa maraton ännu i år! :D
Hur kul är inte det?
Fantastiskt kul!

Och ja, lite sightseeing blir det väl då man ändå är där... ;)

Ååååh, jag vet inte hur jag ska orka vänta?

Läs mera om Hawaii här.

Nivåtest

Vi repeterade nivåtestet i löpskolan idag. Tammejtusan om inte det faktiskt gick sämre än första gången?! Jag menar What the *#¤?
Det kändes lättare, men det beror ju på att det gick långsammare... Jag är inte helt säker dock, för jag minns inte alla dagens siffror, men jag tror banne mig att det gick sämre... Usch va sur jag är på mig själv.

Krista har hur som helst gått och skaffat sig dundertuffa löpskor! Hur har man missat de där? Om jag bara hade tillräckligt med stålar skulle jag ha ett eget rum för all snygga (och bra/bekväma naturligtvis) löpskor jag vill ha. Men för tillfället får den där lilla hyllan i skåpet duga och skorna staplas ovanpå varandra.

Dagens och ett fulfoto

Tjosan!

Vaknade pigg och kry halv tolv idag morse. Kastade i mig en kopp kaffe och drog på mig löpartightsen och mina Vibram-Merrel! Eftersom jag varit rätt sparsam med att träna i Vibram-skorna bestämde jag mig för att ta det ganska lugnt. 5 minuter gång varvat med 5 minuter löpning fick det bli. I 14 km. Kändes riktigt bra. Jag börjar på allvar kära ner mig i de där totalt strippade skorna. Man känner faktiskt hur steget strävar att korrigeras varje gång du sätter ned foten i marken. Mycket intressant. Tror faktiskt att jag ska stifta närmre bekantskap med skorna en tid framöver.

Jo, Fua utmanade till att smätta upp ett fulfoto av sig själv på bloggen så, here goes.

På inget vis smickrande.

Året är 2008.
Jag har ganska nyligen hittat löpningen och varit rökfri i 9 månader.

Jag utmanar er vidare!

Första

Drog ut på en första löprunda efter långlänken i lördags! Det var hiskeligt nära att jag hade stannat hemma på sofflocket med en chokladplatta, men så blev det alltså inte. Ut for jag. I korta löptights. Det var lite för kallt för det faktiskt. Knäna började värka. För övrigt gick det riktigt bra att springa. Andningen var toppen och bena kändes lätta! Mysigt!

7,4 km fick jag in på ca 50 minuter. Lugnt och stilla med andra ord.
Vid 3,5 km ungefär upplevde jag något som påminde om frossa och lågt blodsocker, men jag kan inte för mitt liv förstå varifrån det skulle komma? Jag har inte haft lågt blodsocker (så att man skulle känna av det = svag, darrar, yrsel. Vet ni?) på tre år!! Men, kanske det for så pass mycket energi på lördagen att det uppstod nån sort obalans...hoppas det blir ordning i saken nu då man börjar blir normal igen. Det var nämligen ingen trevlig upplevelse.

Tja, sådant. Börjar det bli höst där ni är?

The Sofa

Situationen just nu kan bäst beskrivas till melodin av Simon and Garfunkels "Sound of Silence":

Hello sofa my old friend,
I've come to lie on you again.
With the TV softly speaking,
mellow words while I'm half sleeping.
And the lovehandles that almost vanished from my waist,
Re-appear.
To the sound of "Friends"

Huvudvärk och trötthet

Trots att jag nyss sovit i 14 timmar känns det som jag gott kunde gå och ta mig en liten nap. Men jag ska nog försöka vara vaken under dagens lopp, till kvällen får man sedan sova bäst man vill. Imorgon återvänder jag även till jobbet igen. Jag hade tänkt göra ens något konstruktivt under dess två lediga dagar, men jag har bara vilat och sovit. Blir bra med lite rutiner igen.

Jag har en förskräcklig huvudvärk. Den kommer från mina axlar. Jag har tydligen spänt mig så under loppet att de är helt i lås och släpper knappt någå blod upp till hjässan längre. (kanske därför man är så trött också?). Jag var på en rätt smärtsam 45 minuters massage av axlar, nacke och rygg igår, men jag vaknade ändå med en dundrande huvudvärk. Jag gillar egentligen inte att äta värkmedicin, eftersom de inte botar själva orsaken till smärtan utan bara bedövar den, men i detta fall tackar jag och tar emot. De tar i alla fall udden av smärtan.

Johanna, som sprang in 251 km på 48 timmar i helgen (hur galet är inte det?), nämnde hennes bottenlösa hunger i ett inlägg. Vilket är helt förståeligt. Om man springer så där mycket borde man ju vara hungrig eller hur?
Nu har ju jag inte sprungit ens i närheten så många kilometrar som henne, men man tycker att man skulle vara sugen på lite energi även efter 69 km. Varför tappar jag aptiten helt i flera dagar efter maraton (och nu även längre lopp ;))? Samma dag och dagen efter brukar jag vara lätt illamående. Beror det på att magen och inälvorna skumpat upp och ner under en lång tid och inte riktigt hittar sin plats igen? Eller har man stressat kroppen så till den milda grad att den inte vet sitt eget bästa? Min kropp är ju ändå rätt ovan med dessa längre sträckor...

Liza Ultralöpare

Hej hörni! Jag gjorde det! Jag gjorde det faktiskt! 69 km runt hela kratersjön! Den var betydligt större i verkligheten än på kartan, ska ni veta.

Starten gick kl. 09:00 lördagmorgon. Jag hade inte sovit så där superbra men dock fått en tillräcklig dos sömn för att kunna klara dagens utmaning. Lappajärvi runt!
Jag hade ju ätit som en undernärd häst hela veckan så jag var inte speciellt hungrig vid frukosten, men nåt fick man nog ta och försöka förtära.

Jag kl:06:30

Jag träffade Sanna som tittat in här och kommenterat några gånger och vi satt och funderade och spekulerade över det ena och det andra gällande det kommande loppet! Sanna tog sig i mål 13 minuter före mig. Hon hade fått dras med kramp under en stor del av loppet, vilket ju inte är speciellt trevligt. Men i mål kom hon! :D
(Sanna: Vi fick ju några bilder på dig med vid målgången, om du vill ha dom kan du mejla mig på eliza.worlin@hotmail.com)

Strax innan start.

Det fantastiska antalet deltagare. 33 allt som ALLT. 13 Ultra-löpare några par-stafett-löpare, maraton-löpare och sedan senare några halvmaratonlöpare. Det var alltså inte ens i närheten av den mängd jag trodde att det skulle vara, dvs kring 200.
Hur som helst, här var vi och taggade till tusan!

Där gick starten!

Det flöt på rätt så bra. Jag tillämpade 15+5 principen med undantag för att jag sprang den första halvtimmen. Kändes bra, bortsett från det konstanta regnet. Men, hellre regn än stekande hetta.

Här springer jag in 20 km. Bytte skor, de skavde smärtsamt på inre sidan av högerfot och var naturligtvis genomblöta.

Räddningspersonal körde hela tiden förbi och frågade om allt var ok. Det var det.
Denna grusväg som syns här var cirka 15 km lång. Det var på denna väg som jag tänkte ge upp.

Jag mådde fruktansvärt illa och det var tungt att springa i leran. Detta pågick i princip fram till maratonstrecket. Vilket jag även persade på! 5:00:46! :D

Vid maraton saftstationen bytte jag strumpor och kläder. Nu fick jag nya krafter! Kan inte påpeka det nog, jag skulle nog aldrig klarat mig utan mitt team.
Det var även här som jagblev kolossalt led min mp3-spelare. Jag lämnade bort den till mitt team och kände mig med ens fri.
Den hjälper bra att tagga inledningsvis, men efter ett tag vill man bara höra de egna tankarna, känna känslorna, dra in luften och se stegen man tar. Insupa det man kan helt enkelt. Och det gjorde jag.

Dessutom fick jag sällskap många gånger under loppet och då vill man ju prata och fundera över det hela. Fick prata med några riktigt intressant människor under loppets gång. Hoppas vi ses igen!

Är inte helt hundra på var detta är, men skulle tippa på 45 avverkade kilometer.
Det regnade.

Här dunsar jag in på 50 avverkade kilometer. Känslan börjar bli lite fantastisk.
20 km kvar!
Ser ut som om jag kommer att klara det!

Jag och två tredje delar av mitt team!

I detta skede hade jag börjat slarva lite med min 15+5-princip. Det hade gått ner till 10+5.

10 km kvar!
Eufori!
Jag kommer att klara det!
Ser ni hur jag myser vid blotta tanken?

Springer in på 5 km saftstationen.
Det regnar så in i norden, men jag bryr mig inte för jag har 5 km kvar till mål!

Fatta hur kort sträcka det är? Jag har knappt kommit igång på fem kilometer i vanliga fall! Och nu är det allt som står mellan mig och ultradistansen 69 km!

En sista laddning och sedan iväg.
Tummen upp!

Den sista kilometern var dock den längsta kilometern någonsin. Den kan bara inte ha varit 1000m. Den kändes lika lång som de 5 kilometrarna mellan saftstationerna på de sista 10km och 5 km.

Men sedan hägrade den. Mål-linjen!

I MÅL!
8h 36 min.
Känner mig rätt oövervinnerlig här!

Medaljutdelning.
Jag fick en pokal för min tredje placering!
(fast vi var bara tre kvinnor som sprang ultrtadistansen, men det kändes kul ändå)

Jag, Liza är en ultralöpare!

Tack för allt stöd och pepp och fina ord ni delat med er av både här och på Facebook! Det sporrar en att ge sitt allt och Go the distance så att säga!

Mot nya mål och utmaningar!

Imorgon gäller det gott folk!

Imorgon får man veta vad man är gjord av!
Jag har ätit så mycket att jag mår lite illa. Jag tror jag att jag kanske ätit snäppet för mycket...tror inte jag behöver äta på en vecka efter detta...

Hur som, jag sticker iväg nu ikväll redan och har inte tillgång till dator förrän imorgon kväll! Så håll gärna en tumme för mig (och Johanna som redan börjat sitt lopp och slutar först på söndag kl. 14) så kanske jag fixar hela distansen!

Jag meddelar sedan hur det gick!

Hejsvejs!

En liten, liten länk

Det blev en kort lugn länk idag. Högst antagligen den sista, ifall jag inte hinner/lyckas klämma in en 15 minuters lunk ännu imorgon.

Distansen var anspråkslösa 4,8 km. Kring 30 minuter. Benen kändes lätta men jag får inte ordning på andningen. Jag hittar ingen rytm. Antar att jag kanske är nervös? I vanliga fall brukar jag faktiskt hitta rytmen först efter4-5 km, så kanske jag är lite för övertänd bara? Ja, kanske. Hoppas.

Foten gör surprize, surprize, inte ont längre, men nog ska jag väl hitta någon krämpa här eller där ännu innan det bär iväg?

Väderprognosen är fortfarande väldigt dyster. Regn. Inte ens växlande molnighet, nej. Bara ett jämnt mörkt moln och regn. Allright, det är bara tisdag ännu.

Varför...

...upptäcker man alltid en massa krämpor dagarna innan ett lopp? Jag har tydligen jätte ont nedanför högra vristen, just under den där knölen man har på foten vet ni? Det krampar...

Dagens mantra blir alltså en liten fras ur Gorillaz' sång Clint Eastwood:

"Feelings, sensations that you thought were dead
No squealing, remember that it's all in your head"