Inledde den något lugnare (med undantag för dagens pass då) träningsveckan med ett mjölksurt Spinning-pass. Instruktören heter alltså Aino och hon är min PT och hon är galen. På ett bra sätt.
Där sitter man, 30 minuter in i passet, låren bränner så man tror att träningsbyxorna kommer att gå upp i rök. Svetten rinner, man får nätt och jämnt luft, hjärtat arbetar och mjölksyran flödar. Man är säker på att man kommer att dö eller åtminstone tuppa av vilken sekund som helst, och vad säger hon? "ÖKA motståndet, UPP och trampa, trampa, trampa! ÖKA motståndet mera, SITT ner och DUBBLA tempot!"
Och så gör man det?!? Hela salen är galen!
...Det fina med galenskap dock, är att så länge man vet att det är galenskap så är det inte galenskap.
Galen eller inte så vet man att i alla fall man lever efter ett sånt pass... Om inte man förstås går på samma persons Core-pass efteråt. Efter det vet man att man lever. Och då kan man gå hem och sova.
God natt!
Jag skulle ha låtsat att jag skruvat motstånd... Hehe... Säger en hel del om mig! :) Spinningcyklar är inget för mig :)
SvaraRaderaAj då! Jag gillar verkligen spinningen då den som drar passet också gör det! :D
Radera