Som jag redan nämnde har jag ju varit bortrest till sommarstugan här ett par dagar och så slappade jag en dag/kväll och igår städade jag, precis heela dagen lång! Men nu, nu gäller det att njuta av de tre sista semesterdagarna jag har kvar för sedan är det lääänge tills nästa långledighet! :)
Dagen D närmar sig med stormsteg, jag känner mej lite rädd faktiskt...jag måste hinna med en riktigt lååång löprunda före 1.8! Och så har vi den här psykiska delen...42195m...borde korta av det i mitt huvud till del-etapper men det är inte så lätt... Några goda råd, om vad som helst gällande detta, såhär 4veckor före starten?
Idag tror jag att jag ska hjälpa mamma med att klippa häcken hos morföräldrarna och så ska jag ut på en löprunda, sedan har jag inte desto större planer, får se vad som händer!
På återkommande!
Låter spännande, inte länge kvar tills du skall springa. Förstår din nervositet. Önskar jag kunde ge nå goda råd, men eftersom jag inte har sprungit något maraton är jag ganska clueless. Kämpa på!
SvaraRaderaförsök slappna att så mycket som möjligt, tänk inte så mycket på sträckans längd, utan försök fokuera ( det kommer nog att gå så bra).
SvaraRaderaDu har ju ställt dej på starlinjen förr så det är ju inga nya grajer du egentlgien försöker dej på, det är bara stäckans längd som är lite längre, börja lugn och försök fokusera. När sen startskottet har gått så är det bara att go with the flow.
Jag visste jag innerstinne att jag skule klara det (ända sen jag ände in minanmälan ca halvåret innan), jag visste bara inte hur jag skulle göra för att klara det (låter lite flummigt nu, men jag fokuserade mina tankar hela tiden på att jag skulle klara det och jag skulle i mål om jag så skulle krypa).
Ett tips är att inte sätta upp för stora förväntingar på dig själv, ex att du skall i mål inom en viss tid. Att du överhuvutaget kommer i mål är en prestation i sig ( det är inte alla som kommer att göra det).
Tänk på att detta är första gången och som med så många andra " första gången" så brukar det kunna gå lite "knaggligare" (jmf när du skulle lära dig gå när du var liten) vilket är normalt för hur skall man veta hur man skall göra när man aldig gjort saken förut. Detta blev kanske lite väl flummigt men...
Jenny: Tack! Om inte annat, så brukar väl kämparanadan räcka en bra bit på vägen i alla fall! :)
SvaraRaderaCecilia: Tack till dej med! Inget flum alls i texten tycker jag! Det är roligt att höra andras råd och funderingar kring sånt som man själv går och funderar på! :)
P.S. Jag har haft lite problem med din sida, flera gånger då jag tänkt kommentera dyker det upp ett felmeddelande (rött alarm) och då jag tryckt på Ok så "kan inte sidan visas längre"...tänkte bara meddela detta ifall du saknar nån kommentar ibland eller dylikt så vet du att det kan bero på att jag/man helt enkelt inte kan kommentera...