Ni kan säkert gissa att det inte blev någå Idol igår, jag somnade redan före 20:30...vilken mommo jag är! På tal om mommon, det blir sedvanligt kaffedrickande hos morföräldrarna (som jag faktiskt inte sett på 3 veckor) idag!
Tack förresten än en gång för motiavtionstipsen för hur jag ska komma igång med träningen igen! Då medan jag läste dom så kanske de inte hade någon revolutionerande verkan, men nu då de sjunkit in känns det som att man börjar bli på gång igen! Så, tack! :)
Heeej, förresten! Jag fick mina foton från Maratonfoto igår! Minns inte om jag nämnt strulet med dom men jag har bara väntat 2 månader på dom! Dom slarvade bort min betalning, så det har varit en massa ringas och mejlas fram och tillbaka! Men nu fick jag dom! Jag har några digital exemplar, men de är ju inte lika "bra" (bildkvalitetsmässigt) som de jag fick på posten!
På den här ovanstående sista bilden är mållinjen väldigt väldigt nära! Shit vilken fantastsik känsla det var! Jag vill nog springa mera marathon! :)Trevlig fortsättning på lördagen!
haha! jaa, jag skulle ha klarat av att slå din mommo-tid igår också.. tänkte tanken att gå och lägga mig halv nio igår men jag hade mitt true blood halv elva som jag skulle se så jag satt och tvingade mig att vara vaken. Smart.
SvaraRaderaVilka fina foton! Roligt att ha också så man minns. Det är så ofta man inte har bilder från dylika händelser som betyder en hel del.
Jenny: Inget skulle ha kunnat hålla mej vaken till halv elva, inget! :)
SvaraRaderaOch ja, det är helt annorlunda foton än de som min kära svärmor tog under loppet! De (svärmors) var väldigt bra och man såg ju annat än bara mej på de fotona. Maratonfoto gjorde ju sitt bästa att få klara bilder på varje tävlande enskillt! Me, me, me! :)
Tjusiga bilder, go Liza go! Gud sån feelis man får att springa :)
SvaraRaderafina bilder. Visst är det roligt att ha bilder som minnen efteråt.Av någon anledning så beställde jag inga bilder själv. Jag vet inte varför, det känns bara konstigt. Jag kan konstatera att vi har samma tröja men min e vit med röda sömmar! :D. Lyckos dej och er andra som har er mommo kvar. Min försvann är jag var fem år, dock har jag min gudmor och -fram som surrogat.
SvaraRaderaJenny: Ja visst får man? Det va så kul, men tungt, men kul! ;)
SvaraRaderaCecilia: Jag tyckte också först att det kändes lite kosntigt, men sen så tänkte att det är mitt första maraton, jag får vara lite konstig och att det är antgligen enda gången jag kommer att beställa dylika! Och efter allt väntas och problem det varit med de där arma fotona är jag glad att jag inte behöver beställa dem nå mera! :)
Beklagar att du inte har din mommo med längre, men du har ju familj märker jag :)
Kul med bilder! Och så pigg du ser ut när du närmar dig mål. Tummen upp för mera marathon (och för mommon :) )
SvaraRaderaSnorkkis: :) Yes! Glad var jag och hjärtat sjöng fast kroppen led! Sann gädje övervinner allt! :D
SvaraRadera