Livet...

...är bortkastat på mig och jag kastar till allt för stor del bort det liv som getts till mig.

Ibland, då jag vaknar på morgonen så önskar jag att det vore kväll så jag bara fick gå och sova. Jag önskar att dagen vore slut innan den ens hunnit börja. Värdefulla, roliga och ibland sorgliga timmar av liv tillsammans med min familj, vänner, kära kolleger och så jag önskar att jag fick slippa de timmarna och bara sova.

Jag tänker aldrig på att den här dagen kan vara den sista i mitt liv eller den sista tillsammans med någon annan i mitt liv. Inte på riktigt. Trots att jag mist min pappa, väldigt plötsligt och allt för tidigt.

Jag nickar menande och känner hur det vrider i hjärtat då jag ser på liknande filmer som ovan, läser böcker och hör på någon som pratar om det. Min hjärna kan registrera tanken bakom att leva i nuet och ta till vara på den stund man blivit tilldelad men den kan inte hantera den, inte förstå den, inte på riktigt. Den vill inte.

Om jag fortsätter att göra saker och ting på samma sätt som jag alltid gjort dem, så kommer jag att få samma resultat som jag alltid fått.

Jag vet inte var jag ska börja, men jag måste börja någonstans så jag börjar här. Det är i praktiken en rätt liten förändring, men för sinnet och för egot är det ett stort steg.

Tack för att ni följt med mig och stöttat mig i allt jag tagit mig an. Tack till alla människor jag lärt känna och träffat som jag aldrig skulle lärt känna utan den här bloggen. Det är verkligen inte utan ett djupt sting i hjärtat som jag loggar ut.

"Två sanningar kan sägas om förändring: Det är svårt. Det är möjligt." 

-Dan Millman-

Månadsskifte

Ja, månadsskifte innebär mycket jobb då man jobbar med bokföring. Så även detta månadsskifte. Förutom att jag jobbat mycket så har vi även firat Finlands 95:e självständighetsdag, som även är svärmors födelsedag, samt haft en fantastiskt trevlig julfest med kollegerna.

Innan veckan började så överraskade vi (tjejerna) vår fina kompis Heidi med en post möhippa, eller fru-hippa om man vill. Det var inget crazy-shit-stort pådrag, men vi lyckades överraska totalt. Precis som de gjorde. Sedan blev det lite glögg-mys följt av tre-rätters middag och tjejyra på Kantarellis.

Förra söndagens promenad blev skrattretande kort då jag höll på att frysa ansiktet av mig, endast ansiktet dock. Det var så kallt om nosen att det gjorde ont. Jag måste ju ha haft nån galet vattenbaserad ansiktskräm i ansiktet eller nåt, för nog har man ju varit ute i kallare temperaturer än -14C och klarat sig hur bra som helst.
Anywho, jag knäppte några bilder av vårt fina Winter-Wasa.

Sist, just nu, men inte minst. Jag begav mig ut för att inhandla en vinterjacka till mig själv igår (eftersom jag blivit så löjligt frusen av mig) och kom följaktligen hem med två par nya pjucks istället. 

Stövlarna ser kanske inte så galet snygga ut som sådana, men väl med ett par ben i sig så ser de riktigt trevliga ut. Jag var främst ute efter höga skaft (som går runt mina vader) och det fick jag. :)

En spark i baken tack!

Sitter här och tittar ut. Solen skiner, det har fallit lite snö i natt så marken är vitklädd, -14C. Tänker: Oj vad det ser friskt och skönt ut där ute! Och sedan svänger jag huvudet mot skärmen och fortsätter läsa bloggar och Facebook-statusar. Jag ooorkar inte klä på mig en massa och gå ut i friska luften.

Jag har inte tränat sedan i tidsdags och jag känner hur tröttheten och segheten får ett allt fastare grepp om mig. Det blir en ond cirkel. Ju längre det går mellan träningspassen desto tröttare och segare och latare blir man. Så snälla: SPARKA MIG I BAKEN så jag kommer iväg nån gång!!

I don't mind the pain.
:)

Stig Skräpp

Språk- och dialektkunskaper är inte endast nyttigt,
det kan vara lite småroligt också.

 Bild: Privat fotoklipp från Kalle Anka & C:O, nr 08 2012

Onsdags-Chill

Gissa vad det här är?

Det är 6 stycken:

Dubbechoklad-med-vitchokladgalsyr-och-garnerade-med-mini-pepparkakor-cupcakes.

Sådana får man då man låter mig gästa i hemmet.

Jag köpte dem alldeles själv från Wasa Konditori.

Workout!

Spann mig igenom 45 minuter HC-spinning a'la Aino igår. Idag har jag lyckats pressa crosstrainern i 10 minuter, styrketräna armar, axlar och bål i 55 minuter, gympat med stång i 5 minuter OCH bäsat av allt: badat bastu i 20 minuter.

Jimi Hendrix skulle ha fyllt 70 år idag, det tycker jag vi firar med en av hans låtar:

Jag överlevde...

...och blev en god fe för alla som måste vänta på maten!

Trevlig lördag!

Den som väntar på mat...

...väntar alltid för länge.

Jag är så hungrig att jag kanske tuppar av om jag måste vänta någå längre innan maten är klar. Vilket jag måste. I dryga halvtimmen ännu. Så om jag inte skriver på ett tag så vet ni vad som hände...

Vad skulle du göra...

...om pengar saknade betydelse?


 

Adrenalinkickar på kontoret

Just före jag gick från jobbet fick jag för mig att googla fram en av spinninglåtarna (som tyvärr inte är med just nu på listan) som jag brukar bli taggat som bara f*n av.


Det brukar vara i samband med ge-tammejfan-allt-du-har-och-lite-till-och-sedan-pressar-du-på-riktigt-ordentligt -slutspurt som denna spelas.

Där satt jag på min ergonomiska sadelstol helt ensam. Jag kände hur adrenalinet fullkomligt rusade ut i kroppen. Pulsen steg med ens, huvudet nickade hejdlöst med i takten, hjärtat började flimra då det inte riktigt visste hur det skulle bete sig. Jag höjde volymen lite till och känner hur basen vibrerar genom hela salen och upp genom spinningcykeln rakt in i hjärtat och någonstans i bakhuvudet hör jag Ainos röst: "Nu är stunden då du ger allt! Nu om någonsin trampar du! Öka tempot! Trampa, trampa! Efter det här är det över! Nu pressar du! 45 sekunder kvar! 120 procent! TRAAAAMPAAAAA!!!"


...och jag fick en sån adrenalinkick att varenda ett hårstrå reste sig och jag fick tårar i ögonen och jag skulle bara ha kunnat vrålat "JAAAAAH!!!" rakt ut!

Tänk hur fantastiskt hjärnan kommer ihåg och kopplar saker som musik och dofter med minnet och får såna kraftiga reaktioner till stånd. Det är rätt otroligt tycker ni inte?

Har ni nån låt som ni bara måste ställa er upp och hejdlöst och hysteriskt börja dansa/röra på er till?

Jag har namnsdag idag...

...och så råkade det sig så att jag även fyller år idag. 31 år.

Inte mycket att fira längre, men nog har man ändå känt sig barnsligt glad då folk har kommit ihåg en och kramat om en och gett diverse små och stora presenter till en. :)
Och så har man nästan hunnit bli lite småsur också då det ett tag verkade som min stor syster-yster glömt bort mig, men det visade sig att hon bara glömt telefonen hem.

Och jag fick ett födelsedagskort på posten från LadyLine. Hur mysigt är inte det? Vilken fin gest att komma ihåg sina medlemmar på födelsedagen!

Har inte firat desto mera än att jag bjöd på fransk chokladtårta från Maxmo Hembageri på jobbet och att jag fick beställa en specialkaffe* efter lunchen på Kaffehuset August, som för övrigt har den ABSOLUT bästa lunchen i den här staden (kanske i hela världen). Jag kan äta där varje dag för resten av mitt liv och jag skulle aldrig tröttna. Aldrig.

Jag sprang en runda också idag. Första något-sånär-riktiga-om-man-nu-näns-kalla-den-en-löprunda-löprundan sedan 14.10!?! Det var sannerligen inte en av min bästa rundor. Det var halt. Det luktade blod i näsan. Jag mådde väldigt illa under alla 6,5 km. Och det tog mig 45 minuter. Jag måste ta mig i kragen. Måste. Annars blir det inte till nåt. Inget blir till nåt och allt blir till inget...

Avslutningsvis vill jag recitera min kompis Victor. Förra året kring min 30 årsdag då jag hade vääärldens 30-årskris sade han till mig (inledningsvis på seriöst underbar norrländska): Jaa-a-du, det finns egentligen baara enn sak man kann säga: "It's all downhill from here...but what a sweet ride it is!"

Nuff said.

*En kaffekakao med vispgrädde. Jag är inte så komplicerad då det kommer till kaffe.

Kickstart

Körde igång dagen med Ainos Spinning! Vi spelade Badminton i veckan också. Blixten mötte Ässet och förlorade 3-1.

Före jag for iväg på spinning så snubblade jag in hos Kaaja. Hon är orsaken till att jag blev "tvungen" att sätta in ett litet arm-pass efter spinningen.
En bild säger mer än tusen ord.

Lokala eller bekanta riktiga människor som ännu till är ens vän har seriöst mycket högre motivationsfaktor än "nån" muija (=brud/tjej) på nån av Nike/Adidas/Rebook/Puma/osv. reklam. För mig funkar detta i alla fall mycket bättre. En person som t.ex. sysslar med elnät på dagarna, umgås med vänner, pojkvän och ibland träffar nya vänner på fritiden OCH som ger hälsan den uppmärksamhet den förtjänar. Dessutom är hon så sanslöst rolig!

Kaaja: U Rock!

Thumbs up & Hugs & Kisses!

Bastubad

Jag har blivit löjligt förtjust i att bada bastu. Kör bastubad nästan varje gång efter träningen nuförtiden, ungefär 15minuter. Det är ju så himla skönt och avslappnande! Sedan raka vägen i en iskall dusch! ...okej, kanske inte iskall, men kall...ljummen. Inte varm i alla fall.

Tränade styrka idag. Armar, ben och rygg. Gjorde likadant i måndags också före spinningen och märkte att jag blivit svagare i armarna! På en vecka!?! Eller så var det dålig dagsform, det händer ju även den bästa. Men jag kände mig väldigt svag och otränad så nu gäller det att pumpa lite.

Hur ofta badar ni bastu? Och hur länge? (I ett kör alltså)

Eliza - din terapeut på nätet

Har ni råkat på Terapeuten Eliza? Jag snubblade över "henne" för kanske 10 år sedan då jag googlade mitt namn första gången. Man blir galen på henne till slut, men det är ganska kul till en början och jag förvånades över hur relativt enkelt det ändå verkade vara att skapa ett sånt där semi-vettigt program. Men ge henne en ärlig (det blir roligare så) chans. Ställ frågor, svara och prata med henne som om hon var verklig.
Ett varv skrev jag faktiskt:
"You drive me crazy!!!" då jag tänkt få kortslutning på henne och hon svarade lugnt och stilla
"Oh, I drive you crazy?"
"Yes!" svarade jag.
"You are sure?" replikerade hon...
Gaaaaaah!

Så har vi firat farsdag här i Finlands soligaste stad idag (jag skulle nog vilja se uppdaterad statistik på det där påståendet...). Började med smörgåstårta hos morfar, följt av middag och gräddtårta med svärfar och sedan ett ljus vid min pappas grav. Han gick bort för 12 år sedan. Jag har fortfarande kvar en flaska av hans rakvatten och alltid ibland tar jag fram den och dooooftar så in i norden på den. Det finns inget som doftar pappa som det där rakvattnet. Och jag är själaglad att jag har kvar den. 

Hoppas alla pappor haft en riktigt fin farsdag och tack för att ni finns!

Not bad, not bad

Morjens gott folk! Det är faktiskt inte meningen att det kommer att komma ett inlägg i veckan härifrån. Men. Jag har lärt mig nya rutiner på jobbet och så har vi haft månadsskifte (jag jobbar med bokföring) så jag har faktiskt jobbat precis hela veckan. Så mycket att jag inte ens hunnit träna. Med undantag för igår då jag och Ässet spelade Badminton samt i måndags då jag fick spinna benen och Core:a bålen -av mig!

Vilket osökt leder mig till det absolut sista tjatet om min kropp och vad som hänt med den under min PT-period.

Andra veckan i september tog PT:n mått på min midja, höft, armen (biceps) och bröst. Efter det började en tre veckors noggrann diet med endast det nödväsnigaste i matform. Ingen socker, ingen alkohol, inget roligt. "Bara" hemlagade luncher och middagar. Varefter jag fick börja äta lunch på stan och eventuellt något gott (choklad eller vin)en gång i veckan.

I måndags tog vi sista måtten.

Midja (smalaste punkten: -11cm
Höften (bredaste punkten): -5 cm
Bröstet: -3,5 cm
Biceps (spänd): 0 cm

Jag har naturligtvis känt detta i mina kläder, men att det skulle vara så stor förändring i siffrorna, på bara en och en halv månad, var verkligen roligt!

Så, nu går jag på riktigt vidare i livet mot den nya målsättningen att bli sjukt snabb på 6 månader!

Förresten, jag har hittat ett enkelt sätt att fastställa huruvida man har en själ eller inte...
Man sätter testpersonen framför denna video:


Om personen inte får feelis (blir taggad som f*n) så saknar man en själ, ty denna saknar liv på insidan.

De enklaste testerna brukar vara de bästa va?

En kymppis lördag till er alla!
Vad ska ni göra?

Kroppsanalys from hell!

Nä hörni! Min PT-period är officiellt slut nu och för att kolla lite resultat så fick jag ställa mig på Tanita kroppsanalysvågen en tredje och sista gång.

...suck...

Det här om något gick inte riktigt som i Strömsö...

Enligt vågen har jag en sämre sammansättning av fett och muskler än då jag började.
I februari kunde vi konstatera att andelen fett är för hög.
Fettmassa = 20,8 kg
Muskelmassan låg på 42,3 kg
och därmed en metabol ålder på 36 år.

30.3.2012
Vikten hade ökat med 2,2 kg
Fettmassa = 22,6 kg
Muskelmassan låg på 42.7 kg
och en metabol ålder på 40 år (!?!) ...Om man inte hade en 30-års kris förut så fick man det nu...

Den metabola åldern hänger dock "bara" ihop med en för hög fettprocent.

2.11.2012 (7 månader av hård träning senare):
Vikten har minskat med 1kg (från mars-vikten)
Fettmassa = 21,7 kg
Muskelmassan låg på 42,7 kg
och därmed en metabol ålder på 38 år.

Jag vet inte jag, men det låter ju inte klokt. Okej då att inte vikten gått ner men ingen förändring i muskelmassan? På 7 månader?

Efter 578 km (löpning och gång)
efter 332 träningspass
efter 134 dagar träning av 223 möjliga
efter 11 423 minuter svett (=7dagar, 22h och 23 minuter)
Och inget?

Jag hoppas att den där manicken är felkalibrerad eller nåt för det här är ju det mest omotiverande resultat på papper genom historien av motivationsfaktorer för träning..

Men som min fina glada vän Cessi sade på ren (läs snudd på hysteriskt ropade med en lätt pipig-röst) vörå-dialekt:
- Men känner du dig starkare? - Ja.
- Känner du dig friskare? - Ja
- Mår du bättre? - Ja
- Känner du dig smalare? - Ja, nå lite i alla fall.
- Nå va tusan då? Den där "vågen" är ju bara bullsh*t!

Men om det inte vore för konditionstestet jag genomförde här för ett par veckor sedan så skulle jag nog känna mig ganska nedslagen.
Det verkar ju som om den där vågen går efter vikten och sedan räknar nåt medeltal beroende på ålder och längd? För det enda som typ ändrade då vikten steg var fetthalten.

Har nån av er nån erfarenhet av en sådan där våg? Vad har ni att säga om det?

Söndagsprommis med Cecilia

Har "bara" promenixat i helgen. 13 km totalt. Inte så mycket, men rätt skönt och friskt.
I fredags var det dock BodyStep gällde.

Det var kymppis väder igår med sol och snö och likaså idag. Cecilia hade hittat sin väg till Vasa på bröllop över helgen, så idag passade vi på att förena nytta med nöje ännu innan hon och hennes entourage skulle bila tillbaka norrut. Vi tog en söndagspromenad i solen.

Seriösa grin...

...fast det är ju solgrin så då är det väl okej?

Could be worse right?

Sub 1:40, the plan

Fua undrade hur jag tänkte träna för att nappa 1:39 på halvmaratondistans. Har inte funderat så mycket på det hittills, men nu börjar det sannerligen bli dags.

Under min period tillsammans med PT:n har jag lärt mig att variation, hållning och styrketräning är A och O, för min egen del i alla fall. Jag hade ju nämligen inte tränat löpning speciellt mycket under tiden mars-augusti och ändå förbättrade jag tiden på halvmaratondistansen med 16 minuter i september!

Jag har ingen riktigt detaljerad plan, men följande upplägg låter rimligt just nu i alla fall.
- Minst två (gärna tre) styrketräningspass per vecka. 
Ett för benen och ett för överkroppen (armar, överrygg och axlar). Bålstabilitet tränas under bådadera passen.

- Ett redigt löpintervallpass varannan vecka.
Antingen långa medel- till hårdfarts-intervaller: tusingar eller 4-minuters 
eller
korta fullfartsintervaller: i backe (100-200m) x 10
eller
så kör man mardrömsintervallerna ...urk...
(upp och nedvarvning bådadera: 10-15 minuter)

- Minst ett Spinning och Core -pass per vecka.

- Ett roligt pass per vecka.
Badminton, Zumba, Bodycombat, Bodystep, vattengympa, osv. Vad man nu gillar.

- En löpskola varann vecka (man varvar med intervall-veckorna):
Skutt-träning

- En långlänk per vecka.
+10km sub 30km i mysfart

Sedan kör jag några testlopp på typ 5km och 10km med jämna mellanrum. Kanske 1 per 1,5 månader. Där jag strävar att komma ner i och hålla 4,25 min/km (eller snabbare eftersom distansen är kortare).

Styrkepassen kan man gott göra före en pulsträning.
Typ armpasset före spinning, Badminton, Zumba, Bodystep
och benpasset före simning, Bodycombat.
Man märker nog förr eller senare vilka kombinationer som funkar. ;)

Har ni några övriga förslag? Ta bort, sätta till? Shoot!

Fade...

Sticker inte till Tammerfors varken ikväll eller imorgon. För kallt och för ensamt för ett icke officiellt resultat. Ingen skulle ens ha kommit och hejjat. Om det skulle ha ens varit varmt +5...+7...+10C så skulle jag kanske ha kunnat göra det allena. Men det är -5C kl. 9 och -5C kl.21 och mina feelis är bortblåst. Det är inte värt de 18€ som anmälningen kostade mig.

Jag tar ingen stress över det dock. Jag har halvan i Maj på 1:39 framför mig. Det har tillräckligt hög stressfaktor. :)

Nån som förresten kollat in Skyfall ännu? Najs eller bajs?

Disträ

Oj, en vecka har passerat. Ursäkta min tråkighet. Jag har liksom varit lite disträ och långsam den gångna veckan. Dock hade vi en sanslöst fantastisk incident i lördags.

Vi skulle på dop, där vi förärats med att få blir gudföräldrar. Där satt vi alla och väntade på att familjen skulle dyka upp från sakristian. Väntade och väntade.

Mitt i allt börjar den här spela (visst var det den?)

Och jag tänker: Varför spelar dom den här? Inte brukar man ju ha sån här musik på dop?
Och inte ens då jag såg att fina fina barndomsvännen Heidi hade lång vit klänning på sig tände det. Det tog någon sekund. Och så utbrister jag: Näääääh! Och sedan står man där och skrattar och gråter som ett litet barn...

Alla blev helt överraskade! Det var så fint och lyckligt och romantiskt! Jag blir tårögd bara av att sitta och skriva om det.

De gifte sig alltså, ifall nån missade det.

 Den här duon sjöng och spelade och bidrog till mysfaktorn

Brudens skor.

Ett inredningsföremål på Bacchus.

Och det äkta paret...

Aaaaw...

Super-duper-mega-bauta-crazy-sh*t-knäppskalle-glädje!!

Här har ni en som sitter och fånler åt sin egen duktighet.

Jag hade konditionstest idag. Del I och Del II efter varandra i omvänd ordning. Först cykel (uthållighet) och sedan styrka.

Cykeltestet

Man börjar trampa på 50W och sedan ökar motståndet med 25W varje 2 minuter. RPM (varv per minut) måste hållas över 60 annars avbryts testet.

Resultatet var då 02/2012: VO2max på 44ml/kg/min, två enheter ifrån utmärkt. Trampade upp till 200W.

Resultatet 10/2012: VO2max på 49ml/kg/min, 3 enheter över utmärkt! Trampade upp till 240W! Men det var inte detta (om jag får vara så kaxig) som var så otroligt, utan det var muskeltestet!

Nu fick jag inte några papper med mig för just muskelkonditions-testet, men jag fick utmärkt på alla delar!! Vilket jag alltså var lååååångt ifrån i februari. Framförallt resultatet på armstyrkan var galet över förväntan. Jag bad om att få kopior på pappren, och det ska jag få, så då får ni se konkreta data.

Men jag ville bara dela med mig av den fantastiska känslan jag sitter på just nu.

Feelisen kan beskrivas enligt:

Kram och god natt!

Önskar en "rubriken"-Liza

En efterlängtad seger

Yes, yes. Jag vann äntligen idag. Det såg inledningsvis dåligt ut. Kände mig riktigt kass och omotiverad också. Verkade bli ett riktigt äckligt upplägg. Men så efter Ässets seger så vann jag. Sedan vann jag igen. Sedan vann hon och sedan vann jag  den sista omgången. 3-2.

Igår tränade jag benstyrka före BodyCombat-passet. Jag kan gladeligen meddela er att jag kör 160 kg x 8 i fyra serier på benpressen nu! :D Dock hade jag helt glömt bort ben-mördar-delen i combatpasset, så det blev varken snyggt eller kvalitet på den delen denna gång heller. Hur kan man glömma en sån sak? Det gick likadant förra gången, fast då var det på PT:s nåder.

Vet ni vad? 12 h i Tammerfors börjar vara lite obehagligt nära nu. Men jag sticker nog dit ändå, dock med förbehåll för snö. Och om det ser ut att komma över 15mm regn i +2C kan det också hända att jag skippar det. Det är ändå utomhus och jag får ingen officiell tid för det eventuella lidandet. I så fall kan jag spara mig till ett ens lite bekvämare lopp. Men men, det ser man ju nästa vecka hur det blit.

Rätt ensamt verkar det bli också. Alltså inte brist på deltagare, men bekanta deltagare....och hejjarklack...
Näääääh? Nu börjar det här låta alldeles för negativt och martyrigt. 

Det som sker, det sker. 

Eller hur?

Supersonic

Såg ni på då jappen från Salzburg hoppade ner från stratosfären igår?

Satt och slösurfade på facebook igår och där dyker länken upp. Man uppmanades att inte missa detta "Once in a lifetime event". Killen skulle åka ballong upp i rymden och sedan hoppa ner. Man hoppades på över 5 minuter fritt fall och spränga ljudvallen. 

What? WHAT? 

Efter flera timmars stigning kommer sedan den där stunden då han steg ut ur kapseln och man via en kamera ovanpå kapseln kan se ryggen på här killen, som visar tummen upp och sedan HOPPAR? Från stratosfären.

Det är så högt uppe att det inte går att blir höjdrädd för man kan inte greppa hur högt uppe man är.

39 000 m ner? Nästan ett maraton. Fritt fall i mer än 4 minuter och spränger ljudvallen i 1342 km/h?

FAN-FREAKIN-TASTIC!!!

Som min vän Kaaja säger ibland: 

"Det är killen hela dagen det.

Killen som varken fryser i bastun eller svettas i isvattnet!"

Nuff said.

Bilden är länkad till dess källa.

Söndagsmilen + en halv mil - en halv kilometer

Vad gillar ni rubriken? Vinner jag veckans mest beskrivande rubrik -priset?

Spinnade loss och Core:ade i fredags och sedan stack jag iväg på inflyttningsfest till ett förträffligt mysigt frontmannahus i årets stadsdel, Vapenbrödrabyn.

Igår köpte jag alla rea-filmer som fanns i Citymarket och hade myskväll för mig själv framför TV:n.

Idag har jag alltså lunkat runt i Vasa. Det har varit väldigt apokalyptiskt väder här i Österbotten och efter 3 veckor av konstant regn så tog domedagsgudarna en paus och släppte ut solen på söndagspermission. Måste bara utnyttja sådana situationer. Rätt kallt och ruggigt var det nog, men solen höjde mysfaktorn till åtminstone 8 av 10 möjliga.
14,5 km (egentligen 14,6 km, men det låter inte lika balanserat som 14,5 km) kan jag föra in i löpardagboken denna gång.

Och så några bilder från festen.

Man kunde tro att denna bild är från TV-myset i lördags, men då skulle man tro fel.

Och så tycker jag att den perfekta sista bilden är en på den väldigt charmiga linslusen Cecilia.

Slaktar-kluster

Oj herregud.

Jag hade inte tränat sedan i lördags = 3 dagar och jag hade träning med PT:n idag. Självsäkert skrev jag till henne och bekräftade att jag kommer och att jag inte tränat på 3 dagar och har en massa energi så det får nog bli ett rått pass om hon inte redan hitta på nåt.

Så, jag kom mig till gymet, värmde upp och hon dök upp och sa "Har du varmt?". Jo, svarade jag.

"All right, det blir ett sånt där kluster-pass minns du?". Jo, svarade jag.

- Vi började med 20 benpress i Smith-ställning. 30kg:s vikt på axel-stången. Funkade bra, jag har mycket styrka i benen.
- Sedan 20 armhävningar mot träningsbänk. (~45graders lutning mot golvet).
- Följt av 20 armpress från axelhöjd och rakt upp, med vikter (5kg, 4kg och slutligen 3kg) sittande rakryggad på träningsbänk.

Och hela klustret x 3.
Då vi skulle börja på runda nummer tre med benpressen tänkte jag inte få upp händerna till stången och blev tvungen att varva med en hand om vartannat.
"Du bad om ett rått träningspass" sa hon och log vänligt.
I den sista armhävningsomgången måste/fick jag göra armhävningarna mot en vägg, jag hade ingen stryka kvar i armarna. 

Sedan springa hårt i 5 minuter = 0,9 km. Och sedan följande kluster.

- 20 gånger dra ner stång med brett grepp mot bröstet (tränar övreryggen och biceps). Vikt: 35kg, 30kg och slutligen 25kg.
- 20 gånger armhävning med smalt motgrepp (tränar triceps) jag fick kämpa så in i norden redan på första varvet
- 15 gånger magmuskler med det där lilla hjulet mot golvet.

Och hela klustret x 3.
Då vi (jag) skulle köra andra triceps-varvet nappade PT:n tag i ett hopprep och knöt det kring nävarna. Hjälp! Ska hon slå mig eller? Men hon band det sedan kring min bröstkorg och hjälpte mig klara av alla 20 pressar genom att dra upp mig med repet lite.

Sedan springa hårt i 5 minuter = 0,9 km. Och sedan sista klustret.

- 20 gånger marklyft 40kg.
- 15 gånger vardera ben, stiga upp och ner på träningsbänk (tränar baklåret) med händer på höfterna
- 20 gånger chinups. Hon satte plinten på 60kg:s motvikt, och jaba "menar du 20 gånger?" och honba "Ja."
Fuck.

Och hela klustret x 3.

Marklyften blev 15st efter det första varvet. Stången hölls inte i händerna.
Baklårsträningen gick bra, som sagt, jag har styrka i benen.
Chinupsen: Första varvet klarade jag knappa 10 x 60kg, följt av 82,5kg x 10 med hjälp av henne. Det svartnade lite för ögonen. Andra varvet började genast på 90kg, x10 gick rätt fint men sedan började handgreppet släppa. Man blir otroligt trött i händerna. Tredje varvet gick av nån anledning bra ända till 15 och sedan kom jag inte upp utan hjälp.

Sedan springa hårt i 5 minuter = 0,9 km. Och varva ner i ytterligare 5 minuter = 0,6 km.

Jösses. Jag hoppas jag kan använda mina armar imorgon.
Jag är dock glad att det blev ett äckel-pass.

I'm the crusher! (eller ska bli det i alla fall)

 
Cheers!

BODY ATTACK

Vitsi vilken keikka! Det var galet! GAAAALET säger jag!

Det blev så varmt att speglarna började imma och man fick torka av golven konstant för att de blev så blöta. Några ramlade omkull också, men var snabbt uppe på fötterna igen! Det var ett enda Woooooohoooo och sing-a-long genom hela passet! Vi attackade oss igenom 25 låtar på 120 minuter!

Här är några bilder från keikkan.
Michaela är källan till alla bilder.

 

Moooore!

Utmanad

Jag blev utmanad att delta i Helsinki City Run av/med kollegerna härom dagen. Utmaningen blev dock inte att delta, utan att delta och springa in på sub 1:40!
Jag accepterade.

1:40?

Det bara bubblar och pirrar i mig bara jag tänker på det. Jag ska alltså förbättra tiden på halvmaraton med 20 minuter! Fatta vilken förbättring det skulle bli? Det innebär an hastighet på 4,44 min/km, alltså måste man gå lite under, så säg 4,20-4,30 min/km. Det vill säga jag måste springa över en hel minut snabbare per kilometer än jag gjort på mitt nuvarande personbästa på halvan.

Det kommer att bli sanslöst tufft, men det är absolut möjligt. Jag har 7 hela månader på mig. Och om jag fixar det, då är det riktigt på riktigt inte någon galen ansträngning att nappa milen på sub 40. Vi har alltså en seriös win-win situation på gång här.

Vad tror ni? Fixar jag 21,1km på 1h40min?

Den närmaste utmaningen är dock morgondagen: 2h BodyAttack!

All in!

Bilden är tagen på North Shore, som alltså finns på Hawaii,
där jag alltså befann mig för snart ett år sedan.
Ifall ni glömt eller inte visste... :)

På benen

Jag har väl nog sagt det förr, men det är helt fantastiskt hur 15+5 principen är fantastisk. Jag menar trots att jag lunkade på fyra timmar i sträck hade jag inte det minsta ont i benen på måndag. Inte ens lite. Jag var sjuk i två dagar efter halvan i Glasgow men inget efter söndagens 32km. Det sparar helt galet mycket på benkrafterna.
Även om det gick långsamt så hade det inget att göra med att jag gick 5 minuter efter varje 15 minuter. Långsamheten berodde på att jag höll en hastighet på mysiga 8,5km/h, dvs ~7min/km.

Så om ni nån gång vill prova på att lunka en längre sträcka (eller längre tid) så rekommenderar jag att tillämpa 15+5 principen. Men gör det direkt från början, (som Johanna lärde mig) det är för sent om man börjar först då man redan är trött/öm i benen.

Sååå.
Gårdagens träning:
- 20 min Crosstrainer 3,1km
- 45 min Styrkträning (Axlar, armar)
- 30 min Core

Dagens:
- 10 min löpning 1,4km
- 60 min nån sorts BodyPump/Toning liknande:
  - 2 min pulshöjning på spinningscykel
   varvat med
  - 3 min olika styrketräningsrörelser med måttliga vikter och många upprepningar
- 5 min löpning 0,7km

 Lördagens BodyAttack-maraton närmar sig!
Är ni redo? 

Woooohooo!

4-timmars löpning

Satt här hemma och funderade över hur jag ska spendera denna söndag. Lenkki? Ja varför inte. Men det var ruskigt väder. Regn och slask. Not so fun in september.

Så jag for till Ladyline. Skrapade ihop 4h stilla lunkade på löpmattan tillsammans med en National Geographics (eller liknande)-film i typ 2h följt av Two and a Half Men i de resterande två timmarna. I antal kilometer blev det 32 sådana. Inte så mycket med tanke på tiden, men så där är det ibland. Jag var ju i alla fall i farten i 4 timmar. Det är inte så dåligt för en vanlig söndag, eller någon annan vanlig dag för den delen.

Benen var nog rätt så trötta redan vi tre timmar löpning, men jag tänkte sätta in lite kilometer i benen och pannben i skallen. Så det blev fyra. Skulle ganska säkert ha kunnat köra en än timme till om det inte varit för att mina fötter var väldigt sjuka och trötta. Nu är de om möjligt ännu mer ömma och stela.

Jag undrar om det är löpningen som gör att min vrister blir så sjuka och stela? Det är värre alltid efter att jag haft löpning (och BodyStep?) med i träningen. Men det gör inte ont i vristerna under själva träningen...

Människans kropp är nog ett besynnerligt och fascinerande ting. Håller ni med?

Ett sista jubileum

Jag fick vara med om nåt rätt stort igår. Vasa Front- och Krigsveteraners sista jubileum någonsin. De har 265 medlemmar kvar idag och de mister i medeltal en kamrat i veckan, så de hade bestämt att de ordnar jubileum för sista gången denna gång. Det var föreningens 45:e jubileum.

Det var rätt mycket folk faktiskt, men jag och mina två vapendragare var absolut yngst. Dvs, 29, 30 och 31.
Jag lyckades knäppa några bilder men min kamera är inte den bästa och vi satt rätt långt bak i salen så, ni får ursäkta om det är lite otydligt eller suddigt.

"Hyvät naiset ja herrat, Liput saapuvat"
"Mina damer och herrar, Fanorna bärs in"

Välkomsttalet hölls, på båda språken om vartannat, av överkonstapel Tapani Tikkala

Festtalet hölls, på båda språken, av Överste Jukka Ahlberg.

Utmärkelser

 

Den ädla Korsu-kören.

Korsu-kören och Österbottens militärmusikkår

Jag och mina vapendragare

En dam och hennes man sade till oss (på finska) då de gick förbi medan vi stod och knäppte bilder: "Oj ni ungdomar! Så hjärtans roligt att ni ville delta i festligheten! Tack ska ni ha".
"Det var väldigt fint och trevligt, tack ska Ni ha!" svarade jag.

Alldeles för få kommer ihåg de här modiga människorna som bara var unga pojkar då de gav sig ut i krig för att försvara vårt land med livet som insats.

På vår självständighetsdag brukar städerna, Krigsveteranerna, Lottorna, Militärmusikkårerna, scouterna och dylika uppvakta alla som stupat i krig, vid hjältegravarna som finns på de flesta gravgårdar i vårt land. Jag brukar delta i uppvaktningen genom att gå dit och titta och lyssna och tända ett ljus vid min farfars grav. Det tar 10 minuter av mitt liv och det är nog det minsta jag kan göra för visa respekt och tacksamhet gentemot dessa människor.