Oj söta öde och alla hennes kusiner vilken jävla flopp alltså!
Jag anade ont redan då jag startade, eftersom jag hade ätit alldeles för mycket och väntat alldeles för lite innan jag for iväg!
Jag lunkade på och ville inte riktigt hitta någon rytm till jag började må seriöst illa, då kom jag fram till att det får bli stavgång så här inledningsvis. Dock var jag ju klädd för löpning så efter en stund började jag frysa, alltså började jag springa igen för att få varmt. Vilket ledde rill att jag fick vääärldens stickningar/håll.
Där sprang jag röd-grön-skiftande av värme och illamående, stånkande "Aj s*tan, puuh, oj fy, urk..." med stavarna viftandes lite hit som dit bakom mig. Och eftersom jag hade stavar blev det lite svårare att operera Mp3-spelaren som förstås hamnat på repeat, så jag fick höra samma låt om och om igen till jag började gå igen, på grund av stickningarna, och kunde därmed byta låt utan sticka nån i fejset med de där grejerna...
Jag blev dock tvungen att börja lunka igen för jag fick så kallt men hade inte många hundra meter kvar till frälsningen, hemdörren. En vinnare, en annan gång!
Imorgon blir det nog bara vanlig löpning så tar vi nya tag med stavarna nästa vecka!
haha, ibland har man en dålig dag helt enkelt. Nya tag!
SvaraRaderaCecilia: Ja, nya tag bara! Så länge man inte tappar greppet! :)
SvaraRaderaAlltid om jag har haft en usel träning brukar jag tänka " jag fick ju frisk luft i alla fall". Man måste se positivt på allt :D .
SvaraRaderaHa ha, tack för kvällens roligaste :) Kan tänka mig att det inte var så kul för dig, men att läsa din story var skoj!
SvaraRaderaNya tag i morgon :)
Jill: Ja, frisk luft var ordet! Så mycket som jag flåsade! :)
SvaraRaderaJenny: Roligt att man kan vara till glädje! ;) Men nya tag bara jo!