Steg upp klockan 07:00 och konstaterade -29C utomhus. Gäller att klä på sig, med andra ord. Bästaste svärmor plockade upp mig klockan 08:00 och iväg for vi. Väl på plats meddelade man att starten är uppskjuten till klockan 11, då visade termometern -30C.
Träffade Cecilia som även skulle ut i spåret denna februari förmiddag 2011. Cecilia tejpade nunan och delade med sig av tejpet till andra som ville hindra förfrysning. Jag hade själv smetat in fejset med vaselin och hoppades att det skulle göra susen.
Slutligen började klockan närma sig elva. Man gick för femhundrasextioelfte gången på toa och började sedan klä på sig, lager efter lager. Gällande temperaturryktet var - 24 C. Solen sken från en klar himmel.
Efter diverse hälsningar och välsignelser på olika språk gick starten. Trögt. Både på grund av folkmassan och föret. Tusan så trögt före det var! Vi var tydligen lite mer än hälften av antalet anmälda som startade, kring 700 alltså.
Jag fick upp värmen, nästan lite för mycket. Cecilia skidade någon person framför mig rätt så länge. Jag, idioten, hade lagt en lite saftbehållare i ena byxfickan. Gissa om den frös till is och om den höll på att förfrysa ett litet område av mitt ben? Jag stannade alltså placerade den i jackfickan i stället. Under den tiden försvann Cecilia ur siktet.
Vid första dryckesstationen Tuckor (8 km) började skorna skava. Inte så farligt, men jag förstod vad som var på kommande. Vid det här laget var jag ursinnig på det tröga föret! Man liksom arbetade och arbetade för att komma fram men det var fysikboksfriktion definierat.
Tusan också...
Nu började jag känna att att jag inte riktigt kände av högra fotens tår...rörde på dom frenetiskt för att inte tappa känseln. Och hälarna skavde.
3 km kvar till Kuckus-station (15 km) och jag börjar få riktigt kallt om skallen. J*vlar...
1 km kvar till Kuckus och jag fryser om skallen så jag håller på att bli galen, tårna börjar ge upp och de där förbannande skavsåren! Det är så att man vill gråta en skvätt, av ren och skär ilska.
Men jag avbryter i Kuckus.
Jag får värma mig i en liten buss medan jag väntar på en annan buss. En buss hade just lämnat Kuckus med andra som avbrutit. In kommer sedan en glad norrman som också hade förskräckligt kallt om fötterna. De hade kommit med en gäng på 20 norrmän i morse, av vilka 10 hade vänt om och rest hem på direkten.
Inte är jag direkt besviken, jag var inte förberedd med rätt kläder för så extrema förhållanden, men jag önskar jag hade klarat mig ens genom halva sträckan.
Nåväl, jag vet lite bättre inför framtida superkallt skidas nu i alla fall.
Sådant, inte så spännande och dramatiskt kanske, men så där är det ibland.
Linda Forth skidade in på 3 timmar och 10 minuter och vann därmed damklassen för 2:a året i rad.
Herrklassvinnaren Pasi Vuori skidade in på 2 timmar och 37 minuter.
Vilket fart dom har alltså! Det hemska föret till trots!
Men nu fortsätter jag direkt mot nästa mål: Rom Marathon! :)
Hej!
SvaraRaderaJa brukar läsa din blogg, men inte kommenterat tidigare. Jag skulle också ha ställt upp i Botniavasan, men kom inte längre än att ha placerat skidorna i bilen och sen beslöt jag att nej int åker jag iväg i den här kölden. Mycket besviken dock, då jag sett fram emot starten, men allt har sitt pris... Tycker dock arrangörerna kunde ha skjutit upp hela BV till en annan helg.
Lycka till med Rom Marathon! Det låter betydligt varmare :)
H. Sannis
Sannis: Hej! Vad roligt att du läser min lilla blogg och att du kommenterade! Det ska du gärna göra i fortsättningen också om du känner för det! :)
SvaraRaderaJag förstår att du känner dig besviken (Skulle det varit ditt första BotniaVasa?), jag funderade ju också på det och om ingen skulle ha motiverat mig till det kan det hända att jag inte skulle åkt iväg i morse.
Det är dock kanske inte det enklaste att skjuta upp ett sånt här lopp, framför allt då det är ett seeding-lopp till Vasaloppet. Och Vasaloppet är 6.3, så nästa helg kanske skulle blivit för nära?
Ja Rom är väl kanske i bästa fall 20C om det är soligt. Inte så länge till det heller!
Må bra!
Åh rackarns va tråkigt! >:( Men fiint att du har Rom marathon i sikte. Då får du tänka tillbaka hur du frös idag när du svettas ihjäl under den italienska solen istället. :)
SvaraRaderaNej vad trist. Men du brukar ha ett gott humör - snart är du på banan igen. Kram!
SvaraRaderaJag tycker du var hur duktig som helst som tog dig 15km ens!
SvaraRaderaHar ni förresten bokat flyg till Rom redan? Vad låg ligger priserna på?
JennyH: Ja, det är faktiskt en stor tröst att få glömma "fiaskot" och sikta på nåt nytt direkt! :) Dte behöver faktiskt inte vara så hemskt varmt under själva maraton-löpandet, det gillar jag inte heller... ;) Lite tjatig eller va? :)
SvaraRaderaSofie: Ja, tack! Jag är nog på G redan imorgon! :)
Linda: Tack! Ja vi har bokat. Men eftersom vi bokade så sent (typ en månad sedan) gick de loss på ca. 380 € per person tur-retur. Air Baltic. Tidigare i höst var de mcyket billiagre, typ 200 euro.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHelvete vad jag är dum som skidade i mål. Jag mår riktigt yrjö nu, kan spy när som helst. Skall jag sjuksriva mig imorgon?
SvaraRaderaBra att du ropa där bak, jag skulle inte ha märkt av dig annars. Det var så helvetes trögt där i början och det rev inne i knät (det opererade förstås), först lite sen mer. Tanken om jag skall avbryta pga de smärtorna fanns.
Efter andra kontrollen började mina skidor funka och knäkrämporna var som bortblåsta. Jag kände mig pigg. Allt var frid och fröjd och jag fräsade om en massa folk ända till nästa sista kontrollen, 11 km kvar. Det känns som om den biten till mål tog lika länge resten av loppet. Redan innan kände jag att magen var lite upprorisk och blodsockret höll på att dala lite väl lågt där vid 11 km kvar. Så att när jag väl fick i mig blåbärssoppan så steg väl blodsockret för snabbt (sockerchock?) och upp kom lite blåbärssoppa. Jag stod och samlade mig en stund och gnatade på och magkrämporna gick över. 4 km kvar så börjar höger tricpes turpokrampa och inte vad jag än gör så slutar det. Det blir a la gustav vasa till mål. Jag klarade inte ens av att ta emot saften jag fick vid målet. Först i omklädningsrummet/bastun efteråt återfick den sin funktion Saltbrist? jag knuffade en en magnesiumtablett där vid 11 km kvar). NU går jag och sova
Synd att du blev tvungen att avbryta, men med tanke på hur djupfrysta många såg ut igår så var det säkert mycket bättre för kroppen att göra som du :) Och Rom låter ju onekligen varmare och skönare :)
SvaraRaderaCecilia: Ja, för tusan! Du var nog tuff du! Hoppas, som sagt, att du mår bättre idag!
SvaraRaderaHeidi: Ja ni var där och kollade? Kanske nån från din familj skidade?
Jo, nu glömmer jag årets botnia-vasa och fokuserar på Rom! Nästa år kör tar vi nya tag! :D
Jepp vi var och kollade hela dagen från och med starten :) Nej, sist och slutligen skidade ingen ur familjen även om det var meningen att jag, pappa och äldsta brorsan alla skulle skida. Men istället hejade vi på brorsans kompisar som var med, och träningsmotivation får man ju alltid av att titta på evenemang som Botniavasan :)
SvaraRaderaMed tanke på ditt kommande maraton så var det nog smartast av dig att avbryta så att du inte dragit på dig något som eventuellt har stört ditt maratonförberedande. Spec. inte när du skall åka ända till Italien och kuta. Jag som inte har ngt nu nära inpå kunde ju testa lite.
SvaraRaderaVilka kontraster, -30 till Rom på lite drygt en månad!
SvaraRaderaMen, något ljust i det trista, lite skönt att du ändå kan bocka för två misstag som du inte behöver göra igen? Kläderna och saften alltså. ;-)
Lycka till i Rom!
Cecilia: Ja kanske det. :)
SvaraRaderaAndreas: Exakt, tack för det! ;) Jag ser faktiskt riktigt fram emot Rom nu! :)
Hej!
SvaraRaderaFunderar på comeback i bloggvärlden.. =) Helt otroligt att det skulle bli så kallt till helgen!! :( Bra kämpat iaf, alla som ställde sej på startlinjen i den kölden är värd en medalj!
Träningslyckan: Heeeej! Ja va kul det skulle vara om du kom tillbaka! :)
SvaraRaderaTack, tack! Och tänk att det där frysbox-vädret fortsätter? För tusan, det är ju VARMARE i en frysbox än där ute!