Ut och yra

Badmintonen blev en seger för mig igår. Dock var den inte ren. Mitt i andra set:et slog jag ett fint slag (eller vad det nu heter) över till Ässets sida och plötsligt låg hon på golvet och steg inte upp. Hon sade att det gjorde fruktansvärt ont i vristen och att hon hörde hur det "knäppte till" innan hon föll. Tur för oss så fanns det 4 män som spelade på planen bredvid och en av dom hade både ispåsar och bandage med så hon fick genast hjälp. Spela kunde vi ju inte längre så det var bara att tacka och gå hem. Som tur var har hon inte vrickat/stukat (eller vad det nu heter) vristen (för då skulle det inte bli någå spel på länge) utan det var ledbanden som bråkat till sig. I och för sig är det verkligen inte kul om ledbanden inflammeras eller överansträngs, men det borde gå snabbare att vila upp dom i alla fall. Nu tycker jag vi skickar lite extra tillfriskningstankar mot Ässet.

Dagens träning blir ett stycke löppass till morföräldrarna - dricka en kopp kaffe - och springa sig tillbaka. Transportlöpning om man vill kalla det det i detta fall. ;)
11 km får jag in på dagens träningsschema i sådant fall!

Senare ikväll ska det yras på stan med flickorna och Nadja som är hemma från Kanarieöarna!! :)

Här har vi två av kvällens hjältar

Bilden från Lindas Facebook-album.